Skuggor från förr

Så märkligt. Precis när jag skrivit att jag inte längre får det möte jag minns från vägen som barn så står hon där. C. Längs horisonten i norr slår två norrskensflammor upp, det är midnatt och vi ritar skuggfigurer mot vit snö. Den farliga havsfrun (S hävdar att hon minsann visst även simmar i en norrländsk insjö) kliver in på scenen och höjer dramatiken.

Share

Tre decennier senare

Sällsam är ett ord jag sällan använder, jag sparar det för tillfällen som det här.
Att vid samma tid på morgonen, men snudd på trettio år senare, gå samma väg jag under åttiotalet gick varje dag för att hämtas av skoltaxin, känns just så.


Vägen är kortare, men träden högre.


Ån från dammen mot Alsensjön minns jag inte som vacker. Det är den nu.


Vid garaget där jag väntade, väntar idag inga barn.
Då mötte mig Camilla från motsatt håll, och Sara, Jesper och Conny.


Här framför stod jag då. Här står jag nu.

Share

Sorgesång

Kanske finns inget mer snopet och sorgesamt läte än det ljud som kommer från en samling domherrar som ser på när en ekorre skövlar det fågelbord de betraktar som deras eget.

På den här sidan går det höra hur en domherre låter när den inte ser en ekorre äta upp dess mat. Inte så munter då heller.

(Bild: Pappas webbsända fågelbord i Vaplan)

Share