Stick

En trettiosju år gammal (och i många avseenden både mogen och balanserad) person som är rädd för sprutor. Skrattretande. Om man inte själv är trettiosjuåringen.

S informerar mig om farligheter som skorpioner, ormar och spindlar med håriga ben som vi sannolikt lär möta under kommande tripp – och de enda stick som just nu verkligen upptar mina tankar är de jag har att vänta på en vårdcentral nära mig, vilka samtliga garanterat är ämnade för mitt eget allra bästa. Huvva. Så löjligt. Jobbigt. Och hemskt.
Jag minns hur jag i grundskolan inför varje nytt tillfälle umgicks med tanken att förfalska som det hette – målsmans underskrift – för att undkomma sticken i de nationella vaccinationsprogrammen. (Vilket jag till slut ändå aldrig gjorde.)

Hur illa vore det att resa på en treveckors volontärtripp i den sydafrikanska bushen utan skydd för Hepatit A, B och stelkramp? Nog vore det enkelt att bara låta bli. Jag är ju vuxen nu. Vilket å andra sidan för med sig att jag idag också är oändligt mycket räddare för min egen död och möjliga sjukdomar än jag var då. En olöslig ekvation.

Tips mottages tacksamt.

Share