Orkar du inte? Ta en paus.

Ännu en dag har vågorna i mitt facebookflöde gått höga. En mängd högröstade brösttoner och stora känslouttryck i alla riktningar uppblandade med både genomtänkt och lättvindigt delande av länkar med olika perspektiv på Disneys uppdatering av sin julfilm. Jag har varit väldigt engagerad, läst och tyckt till, deltagit i flera parallella samtal – med nära vänner, ytligt bekanta och några fram till idag totala främlingar. Också mina känslor har rört sig åt en mängd olika håll.

Ledsen har jag jag dock bara blivit efter att ha läst formuleringar från några av mina närmare vänner. Vänner vars röster jag ofta värderar högt i analys och skärpa, och som jag tycker spelar viktiga roller i de samtal som stundom blossar upp rörande rasism, sexism, homofobi eller mer politiskt färgade aktualiteter. Idag har de låtit annorlunda: ”Jag känner mig djupt besviken på människor idag.”, ”Ni som provoceras. Ta bort mig som vän”, ”Jag får svårt att sova”, ”…förbannad, desillusionerad och jävligt trött.” och ”Inser att jag sakta sakta tröttnar på på FB”, är en handfull av formuleringarna. Ilska och frustration är en sak att möta, ja till och med hat, men uppgivenhet – den kryper under huden på mig, bygger avstånd och upplevelsen om ett vi och ett dom. Vad jag menar är att bara för att ett stort gäng samlats på torget för att ropa dumheter i var sin megafon, betyder ju inte det att det är fel på själva torget? Tvärt om är det kanske just där vi då behöver vara?

Självklart inser jag att det finns en mängd andra fungerande kanaler att säkra de samtal som idag är så viktiga att föra, men för mig är facebook i detta avseende en verklig gåva. Ingen annanstans når jag så enkelt fram till ett reflekterande samtal kring rasism med en gammal grundskolekamrats storebror som jag inte träffat på över tjugo år. I inget annat forum möter jag en gammal pojkvän från det sena nittiotalet och får möjlighet att ställa frågor kring hans stora engagemang i att behålla de i mina ögon solklart gammelrasistiska figurerna i det nämnda disneyklippet.

Till dig som känner utmattningen komma krypande vill jag komma med ett råd, eller rättare sagt – det är min djupaste önskan. Ta en paus. Vi är många i det här samtalet och byter av varann. När du för tillfället känner dig desillusionerad och trött, har jag en massa energi och lyckas ha ett stadigt ankarfäste i den så viktiga välviljan, även i riktning gentemot de som skriver/länkar/sprider åsikter där jag inte alls håller med. Så vila du. Idag och kanske i morgon. Kanske ytterligare en vecka till. När jag segar ihop och tystnar behöver jag en stark avbytare i dig. Jag är på inga vis sportkunnig, men så mycket förstår jag att en trött spelare gör sig bättre på avbytarbänken än ute på plan där passningarna annars riskerar att dra iväg åt helt fel håll. Nu påminns jag om det problematiska med idrottsmetaforer, att de allt som oftast implicerar ett motståndarlag, som i den bästa av världar besegras. I den här metaforen finns bara ett lag, för vilken uppgiften är att bli bra på att spela ihop. Där vi alla samtidigt blir till vinnare, eller förlorare, beroende på hur matchen går.

Min energi är ännu hög. Vila så länge du behöver.

Share

Samtal istället för debatt

Jag blev just tackad av en vän för att jag som det brukar heta ”tar debatten” (apropå den senaste tidens pepparkaksgubbar, luciasändningar och disneys filmredigering) och kom i samma stund som jag var på väg att tacka för tacket på att jag faktiskt inte gör det. Tar debatten alltså. Samtalet däremot, det tar jag – just nu varje gång. Där debatten riskerar att låsa mig i ett fast läge (och sannolikt även den jag möter) får samtalet istället mina öron och ögon att växa. Hjärtat likaså. För att möta en annan människa behöver jag ha välviljan med mig, annars är kontakten för mig omöjlig att nå. Det är inget krig detta. Så fort jag kör i diket och börjar betrakta det så, gör jag oss båda (och världen) till förlorare. Vi står inför en gemensam uppgift med dem vi möter, uppgiften att leva ihop.
Hur jag använder språket färgar mitt sätt att tänka. Genom samtal rör jag mig framåt.

Share