Död på min hatt

Det går åt många kolibrier för att täcka en hatt, konstaterar vår magister under visningen av några av fågelsamlingens etthundrasextontusen döda fåglar. Av den anledningen har vi särskilt många av den sorten – det var länge populärt att pryda sin huvudbonad med små liv som dessa, vilka nu samlats ihop och vilar i lådorna här.
Ruggigt, dumt och litet snyggt i sin knäppa ordning.

Share

Museal samling

I den enorma källarvåniningen på Naturhistoriska riksmuseet finns ett rum där mängder av pälsdjur hänger uppflådda i långa rader från golv till tak. De flesta dödade av mänsklig hand, med tvivelaktiga motiv (som om det skulle finnas andra), genom historien fram till nu. Det är ett ruskigt ställe. Tummen upp för Myrorna som fattat det kloka beslutet att inte medverka i den smutsiga pälsbranschen, och som istället ser till att inlämnade kappor och jackor istället hamnar här – i det museala sammanhang där pälsar som inte sitter kvar på deras rättmätiga ägare hör hemma.

Share