Inte vilken skata som helst

Jag ber rangern Lukas att stanna bilen och backa tillbaka några meter för att visa honom mitt fynd, ”Där i trädet!”, säger jag och pekar. Lukas skrattar och påstår att det är som att jag bett honom att rapportera fyndet av en helt vanlig hund på stan, det finns tusen och åter tusen av dem här. I trädet sitter en fantastisk gulnäbbad näshornsfågel, som för all del är vanlig i den sydafrikanska bushen men inte desto mindre fantastisk. S och övriga volontärer i jeepen håller med mig. Jag påminns om hur lätt det är att bli blind för det vi ser ofta, och hur viktigt det är att bestrida mekanismerna som gör att så sker. Denna gulnäbbade näshornsfågel är ju inte vilken skata som helst – eller rättare tänkt så är det väl precis just det den är! Som en av de skator som alltid bott i granen intill min farmors hus och som hon varje dag, år efter år, enträget delade med sig till av sin egen mat och från sitt köksfönster tittade på hur de åt och gömde undan inför vintern. ”Skator är lika bra och spännande fåglar som de småfåglar som folk matar med köpefrön i sina automater”, konstaterade hon, ”det är bara det att de flesta inte tittar tillräckligt noga och länge”. Jag tänker att även Lukas kanske tittar en aning annorlunda på den stornäbbade figuren nästa gång han möter den.

Apropå näbben förresten, den använder denna näshornsfågel gärna för att mumsa i sig sin favoritföda: dyngbagge. Paret jag mötte på vägen här om dan får se upp.

Share