Natt under södra hemisfären

I natt gjorde jag det. Sov på plattformen alltså. Det var rätt sent när jag med sovsäck och liggunderlag klättrade upp för stegen. Att rulla ut sovsäcken i månljuset kändes både högtidligt och litet pirrigt. Som idé var det ju fantastiskt, men skulle jag gilla det i praktiken? Månen är nu i nedan, men för bara två dagar sen var den full så den medhavda pannlampan behövdes aldrig slås på. Himmel. En sån himmel! Trots månljuset kunde jag urskilja tillräckligt med stjärnor för att konstatera att jag inför denna del av himlasfären är en främling. Jag låg länge och tittade på den. Alla konstellationer är inte nya, men justerade, liksom på sniskan. Orion upplever jag upp och ned, och under de stjärnor som brukar beskrivas som fötterna i stjärnbilden, breder sig en för mig helt ny himmel ut sig.


Jupiter. Jag tar ett foto och fascineras över att kunna fånga tre av dess månar på bild.

Natten är inte tyst. Cikador spelar och vingar, sannolikt från både fåglar och fladdermöss, slår genom mörkret. Jag vaknar till ibland och anstränger mig för att inte somna om direkt. Jag ser mig om igen, på himlen och ut över den öppna yta som ligger framför plattformen och lyssnar. Och mitt i natten, ett lejon som ryter. Ljudligt och gång på gång. Inte alldeles intill, men inte helt fjärran heller.

Sista gången jag vaknar har natten gått över i gryning och ett gäng zebror står vid husens vattencisterner och tittar åt mitt håll. Månen är precis på väg ned och trots att solen ännu inte rest sig över horisonten kan jag ana en tydlig och rätt snabb temperaturstigning.
En sån natt. Just nu vill jag aldrig sova någon annanstans.


Notera mitt zebrarandiga örngott. Kanske var det det och mitt idag bultande zebrahjärta som fångade deras uppmärksamhet.

Share

Jag niger ändå

Jag testade kameran om natten också, med zoomobjektivet riktad mot natthimlens enda ljusa punkt. Med frusna fingrar och rejält täta molnridåer mellan himlakroppen och mig hade jag inte förväntat mig att se så tydliga detaljer. Jag erinrar mig månhavens namn samtidigt som jag sörjer att jag idag glömt vilket hav som är vilket. Köldens hav, Farornas hav, Kända havet, Molnens hav, Klarhetens hav, Gränshavet och Stillhetens hav – genom all tid tomma på vatten, likväl hav.

Trots att månen är långt från ny, och jag ej Lena Nyman, går mina tankar direkt till den här (start 1.20):

För övrigt önskar jag att det ännu fanns ett program som hette Två och en flygel, och att Lena Nyman där var ständig gäst.

Share

Tröst hos en måne av guld

En lillasyster har blivit stor (så stor nu en liten syster kan bli) och bestämt sig för att flytta till andra sidan jordklotet ett tag.
Innan våra vägar skiljs åt i novemberkylan utanför tunnelbanestationen meddelar hon mig stilla men bestämt att vi inte säger hejdå. Jag biter mig i läppen när vi kramar varandra och nynnar tyst för mig själv den låt som måste ha skrivits för just ikväll.

Don’t feel bad
because the sun went down
the night has wealth untold
You just keep watching
and you soon will see
the moon is made of gold

And now the stars appear
and as they do
all heaven they unfold
Don’t feel bad
because the sun went down
the moon is made of gold

See how the shadows
enhanced by the light above
dance in the night
as the breeze sigh
Soon you will be asleep
into your dreams will creep
visions of fairies
flyin’ through the sky
And one by one
your dreams will all come true
magic you behold
Don’t feel bad
because the sun went down
the moon is made of gold

The night is magic
And the moon is made of gold

Lyssna här:
Rickie Lee Jones, The Moon Is Made of Gold

(Bild: Natt från Skrapan, nov 2010)

Share