Välfärd på långfärd

För snart tjugo år sen, när jag bodde där, var Östersund en kall och vindpinad regementsstad som under vintern flyttade långt in i husen. Idag har de gamla militärförläggningarna fyllts av studenter och när Storsjön fryser stark och hård, spänner invånarna istället skenor under fötterna och beger sig ut på av kommunen upplogade, milslånga, spår kallad Medvinden. Idag också jag.

Share

Hopplöst vackert

Att en mulen dag, med bil, köra genom snövitt landskap är ingen lätt sak. Jag vill minnas att vi två som satt i bilen använde uttrycket ”helt hopplöst”. Vägmarkeringarna ligger långt under snömassorna, det är svårt att avgöra var på vägen du befinner dig vid ett möte och sannolikt har plogbilen före dig plogat kanten så att diket börjar betydligt närmare din högersida än du faktiskt tror.

Och ändå.
Så vackert är det att jag önskar att vägen mellan Valne och Offerdal aldrig ska ta slut.

Share

Vänner genom cyberrymden

Den som kallar bloggande för ytligt trams och de som säger att internet bara är för ungdomar, har inte följt kontakten mellan min pappa i Jämtland och Elisabet och hennes pv på västkusten.

För några år sen visste ingen av dem om den andra, men hittade snart varandras bloggar, pappas blogg på kustvagen.blogspot.com och Elisabets på cikoriatva.blogspot.com. Så kom de att uppdatera, kommentera, gilla varandras bilder och så småningom mötas. Första gången på en bloggträff som Elisabet anordnade för ett helt gäng av hennes vänner från cyberrymden. Därefter om somrarna såväl vid hallandskusten som vid Alsensjöns strand.

Och nu till det uppmuntringslotteri som Elisabet och pv drog igång på bloggen strax innan jul, kanske det finaste internet har att bjuda på just nu. Och till det faktum att min pappa idag mottog ett av andraprisen.

Lottdragning i söder…

…och en uppmuntrad vinnare i norr.

Share