Ingen är som jag

…påminner oss Eva Dahlgren i sin föreställning med samma namn vilken har premiär på Rival om en vecka. Kvällens publikrepetition var just en sån och därför recenserar jag den inte. Inte sången. Inte pratet. Inte dansen(!). Inte heller den mängd bilder – rörliga och stilla, som under de två timmar hon står ensam på scenen passerar på den stora fonden bakom henne.

Men att föreställningen påminner mig om att ju ingen är som jag heller, så är det. Och att det helt säkert skulle vara en god idé att säkra upp en kväll då och då, att också umgås med egna skärvor av ögonblick, lagrade i fotoalbum, skrivböcker, hårddiskar och den egna hjärnans långtidsminne. Så får det bli.

Sand. En låt hon inte sjöng ikväll men som jag gillar.

Share