Ännu fläckigare hyena

Att en lortig fläckig hyena blir ännu svårare att individbestämma (görs nämligen genom just fläckanas placering) för den rovdjursansvarige rapportören hyser Arrow ingen hänsyn till. I slutet av förra meningen framgår att jag till slut ändå lyckades. Hen (hyenor är på avstånd snudd på omöjliga att könsbestämma, och lika bra är ju det) kliver ut på vägen framför oss, luktar på leran, plaskar förstrött med tassen och lägger sig sedan ned med blicken i vår riktning. Somnar snart. Som vanligt sitter vi länge och tittar innan vi här lägger in backen och väljer en annan väg.

Share

Full pott – leopard funnen

Det är faktiskt inte riktigt klokt. Efter att ha varit på plats i knappt en vecka, har vi redan fått se alla de åtråvärda fem. Big five är alltså beteckningen på lejon, noshörning, elefant, afrikansk buffel och leopard – vilka vi nu alla fått möta, i just den ordningen. Leoparden, som av alla anses vara den svåraste, blev också den sista att prickas in.

Varje gång någon av alla rangers i reservatet ser en av dessa fem rapporterar denne i radio och gör det möjligt för andra – i huvudsak safarifolket som med bara några dagar i reservatet vill pricka av så många av de stora vilda som möjligt – att köra dit med sina bilar och titta. Jag är mycket nöjd att jag inte ingår i denna lätt hetsiga bingoaktivitet, även om jag så klart också själv räknar djuren jag ser och längtar efter nästa. Jag kan inte låta bli att notera hur det vid varje tillfälle är vi som först fått syn på det åtråvärde djuret, och i våra lätt skruttiga bilar själva mycket nära och i stillhet med djuren, inväntar de betydligt lyxigare åken med gäster från de dyra safariloudgarna vilket sen ofta får djuren att för tillfället lämna platsen.

Här ligger hon alltså. Den för oss så efterlängtade leoparden. En hona som samma morgon tagit en stor impala vilken hon sedan dragit den under en buske där vi först såg henne. För att inte avslöja sitt byte lade hon ett stenkast längre bort. Helt makalöst vacker och jag konstaterar igen hur också de erfarna rangers som leder oss liksom tappar andan en aning vid ett möte som detta. Vi satt länge och bara tittade på henne, och hon på oss, innan Dean plockade upp radion och gav sitt utrop i vetskap om att det värdefulla ögonblicket snart skulle vara över.

Share

Buffelradio

Trots att de afrikanska bufflarna rör sig i en separat del av reservatet, och trots att de är så himla stora, är det bra att en utav dem är taggad med en liten mottagare så att vi lättare kan hitta dem. Det är ingen av de andra djuren, men på bufflarna vill man ha litet extra uppsikt då de ännu är på tillväxt och bevakas för att de inte skall drabbas av den vanligt förekommande tuberkulosvarianten som härjat bland många av Afrikas bufflar. Nu visar det sig att radioapparaten idag är ur funktion, men vi har tur och hittar dem till slut i en grön dalsänka där de tuggar sitt gräs.

Att bufflarna går i en helt egen del av reservatet beror på att de ännu är för få för att utsättas för de stora rovdjuren i den omgivande delen av parken. Bufflarna är nu 19 stycken och skulle snabbt bli lejonmiddag om de mötte dem nu. Om kanske ett år eller något mer tror rangern att hjorden är stark nog för att ägarna (kanske med hjälp av efter oss följande volontärer?) ska kunna ta ned de höga stängslen som separerar delarna åt. Då blir det spännande att se hur de individer som är födda och uppvuxna i hänget (som alltså inte är nån lite kohage direkt utan rymmer åtskilliga tusen hektar) beter sig när de för första gången möter ett lejon. De har ju aldrig hänt dem förut och har alltså ingen träning i sig, men sannolikt har de instinkterna i sig. Att som reservatägare skaffa sig nya bufflar, alltså köpa, från andra platser är mycket kostsamt så det lär vara en tid av hårt hållna tummar som följer efter att bufflarna har släppts ut. Friheten och längtan efter den är alltid störst, berättar många som har berövats den men när det gäller de afrikanska bufflarna i jättehänget i Makalali tycker jag att de ser rätt belåtna ut över att tillbringa sina dagar ihop med giraffer, vårtsvin och impalas istället för blodtörstigare typer.

Låt dig inte luras av deras fridfulla yttre. En afrikansk buffel är inte att leka med och särskiljer sig från övriga rovdjur genom att vara helt oresonliga när de väl tänt till. De flesta djur gör ett första utfall vid upplevelsen av hot, och stannar sedan till för att undersöka reaktionen hos hotet. Men inte den den afrikanska buffeln. Börjar den springa så springer den tills det bokstavligen tar stopp eller tills att det upplevda hotet jämnats med marken. Som vanligt har jag lätt att lyda den upprepade ordern om att stanna i bilen. Alltid när vi är utanför trädgård och garageuppfart, utan vidare instruktion och uppsikt av en ranger – Stanna i bilen.

Share

Gläns över nyala och savann

Mitt på den gården mellan byggnaderna står ett litet träd som påminner mig om vilken högtid som just firas. Inte bara människor tycks uppskatta julens glittrighet utan även de nyalor som då och då tittar förbi för att spegla sig i en färgglad kula.

Nyalor är för övrigt en av antilopsorterna här i Makalali och jag ser dem ofta. När vi varje dag åker på så kallad general game drive för att dokumentera de djur vi ser, är nyalan en av de vanligaste. Då skriver vi upp när, var, hur många, kön och ålder. Nyalor lätta att könsbestämma eftersom skillnaden mellan hanar och honor är stor och med mitt nu skolade öga kan jag meddela att detta är en hona.

Share