Nedräkningen: Partyt (8 dagar kvar)

8 dagar kvar till valet och jag går på homeparty för Fi, Gudrun Schymans recept på feministiskt uppvaknande som hon kallar det. Jag känner mig redan vaken och tycker att hon är väl snål i bristen på nyanser när hon svepande beskriver övriga partier. Men jag förlåter henne, och det fort, för maken till politisk välgärning har jag nog aldrig mött. En bra bit söderut på tunnelbanans gröna linje, i ett rum på våningen ovan centrumets icabutik, sker under knappa två timmar en effektiv folkbildning i representativ demokrati och hyllning till människans förmåga att genom den göra skillnad ihop. Jag är inte säker på att jag hör rätt när hon säger att detta är hennes homeparty nummer tvåhundrasjuttionånting, men är det över hundra (och det är det) så är det hisnande nog. Glädjen och övertygelsen i mötet är smittande, energin tycks utan gräns. Under några ögonblick undrar jag om jag alls hör politiken. Kontakten är stark, det känns som den fyller hela rummet. Den hårdhet jag ibland upplevt från partiets sympatisörer när jag blottat mina tvivel finns ingenstans här. Det är en mötesform alla partier borde intressera sig för, inte bara för den egna saken utan också som näring till det större bygget.
8 dagar kvar och hur jag röstar bestämmer jag på valdagen, men klart är att jag hoppas höra Schyman snart igen, från en talarstol i riksdagshusets plenisal.

Share

Nedräkningen: Fucket (9 dagar kvar)

9 dagar kvar till valet och jag tänker på ett återkommande ord i mitt facebookflöde, av någon anledning särskilt tätt just nu. Litet, starkt och ofta i versaler, ibland med hashtag som sökordsmarkör. Läser ‪#‎fuckrasism‬, ‪#‎fuckcancer‬, ‪#‎fuckSD‬ och när vi minst så önskar göra – fuck you! Jag vill tänka att de två användningar som jag är bekant med inte alls har koppling till varann, men känner mig långt ifrån säker då kombon våld och sexualitet är alltför välbekant. Påminner mig samtidigt om att språket rör sig, utvecklas, att det likväl kan vara jag som är gammalmodig och har svårt att lära om, att etymologi är en sak och dagligt bruk något annat. 9 dagar kvar och jag studsar ändå litet varje gång.

Share

Nedräkningen: Strömmarna (10 dagar kvar)

10 dagar kvar till valet och jag simmar bland siffror igen. FI tangerar fyraprocentsspärren. Jag tittar på rörelsetendenser bland sympatisörerna och ser rödgröna väljare färgas rosa, de blå vara fortsatt blå. Helt logiskt, ändå litet smärtsamt kan jag tycka. De partier som i mina ögon med störst kraft arbetat och arbetar för de feministiska perspektiven är de som blöder mest. I brant kurva nedåt V, MP följt av S, FP, SD, C, M och sist KD varifrån ingen i undersökningen planerar att ta steget till FI.
10 dagar kvar och framgång föder framgång. Jag längtar regeringsskifte, majoritetsregering och hoppas fortsatt ökning attraherar väljare från flera håll.

Share

Nedräkningen: Förblindningen (11 dagar kvar)

11 dagar kvar till valet och jag tänker på svårigheten i att tänka stort. På hur förblindad jag alltid är av ett allomfattande nu. Storstadsnormen, tillväxtnormen, heltidsnormen, parnormen, vithetsnormen, konsumtionsnormen, konkurrensnormen, ägandenormen. 11 dagar kvar och jag önskar att alternativen låg närmare att pröva, tillstånd bortom ordningen som jag känner den idag.

Share

Nedräkningen: Fegheten (12 dagar kvar)

12 dagar kvar till valet och jag låter bli att länka till en tidningstext jag till delar tycker är intressant och bra. Tongivande röster i mitt flöde berättar vasst hur genomdum den är, jag förstår inte fullt ut varför men blir rädd att uppfattas likadan.
Så jag skriver inget, ställer ingen fråga, postar denna gång ingen länk.
12 dagar kvar och jag funderar över feghet, min egen och andras, uteblivna samtal och varför de påverkar mig så hårt.

Share

Nedräkningen: Tvivlet (13 dagar kvar)

13 dagar kvar till valet och jag funderar på lördagens demonstration. Gjorde det någon skillnad att jag var där? Om så, för vem eller vilka? I vilken riktning? På kort eller längre sikt? Svaren känns långt från givna. Minns poliser, journalister, helikoptern ovanför. Det relativa lugnet på Norrbro där jag stod. Knallskotten från Kungsträdgården, spekulationerna, vad händer? Ynglingen intill mig som avgrundslikt vrålar får mig varje gång att rycka till, ”Nassesviiin!”. Gruppen på Gustav Adolfs torg om kanske hundra, de många tusen i de led där jag står. Jätteavståndet mellan oss och dem. Flödet i mobilen, uppladdade bilder, arga ord om polisen, några få till dess försvar. Kanske var mötet en slags sorgesång över var vi hamnat. I min kropp känslan, vi löser inget här.
13 dagar kvar och jag tänker att problemet inte är att SvP-sympatisörer får demonstrera, problemet är att de sympatiserar. Vad gör vi åt det?

Share

Nedräkningen: Barnbarnsbarnen (14 dagar kvar)

14 dagar kvar till valet och jag tänker på de barnbarnsbarn jag aldrig lär få, och samtidigt redan har. För alla barn är allas barn och min övertygelse att välja tåget före flyg, att ifrågasätta tillväxt, upprustning, kärnkraft och projektering av orörd natur, det gör jag för dem. I en tid när jag tvekar om mycket, är det skönt att glimtvis vila i tvärsäkerhet. För här är att givet, och när är lika med nu. 14 dagar kvar och jag skickar tacksamma tankar till kommande generationer, tydliga kompasser i en kortsiktig samtid jag lätt går vilse i.

Share

Nedräkningen: Demonstationen (15 dagar kvar)

15 dagar kvar till valet och nazister ska marschera genom staden. Svenskarnas Parti. Jag tänker att motdemonstration är ett olyckligt ord. Som påstådd motdemonstrant vill jag snarare påminna mig om allt jag är för. Jag påminner mig också om att det är idéer och handlingar jag tar avstånd från och inte människorna som gör dem, en påminnelse jag tror mig behöva, rädsla och frustration utmanar mina förmågor att handla som jag vill. 15 dagar kvar och jag hoppas på en kraftfullt fredlig demonstration som försvarar och visar människans goda förmågor med besked.

Share

Nedräkningen: Trafiken (16 dagar kvar)

16 dagar kvar till valet och jag lär mig att Tallin infört nolltaxa i kollektivtrafiken, att New Delhi på bara elva år byggt ett helt nytt tunnelbanesystem med 139 stationer, att färre unga väljer att ta körkort och att biltrafiken i Stockholm minskar. Lööf möter Romson i SVT. På Miljöpartiets hundring i bensinskatt svarar Centern med bidrag till nya bilinköp. Jag undrar om Lööf på riktigt tror att hennes lösning är bättre, och hur mycket Romson egentligen vill höja för att möta frågans allvar fullt ut. 16 dagar kvar och jag funderar på om väljarskaran verkligen är så ängslig som förslagen ger vid handen.
Och om så är, vad sjutton som ska rädda oss då.

Share

Nedräkningen: Förstagångsväljaren (17 dagar kvar)

17 dagar kvar till valet och jag tänker på min unge vän som snart röstar för första gången. ”Faktiskt ingen aning vad jag det blir”, säger han med uppriktigt stressad blick, ”Jag är rädd för att bli anklagad. För att tycka fel. Det pratas politik överallt, jag försöker lyssna och jag hör. Dom låter arga på varann.” Jag kommer med nåt tafatt förslag om att välja ut en fråga som känns särskilt viktig, göra en test på nätet eller börja med att välja bort. Jag coachar honom i riktning mot nuvarande politisk ordning, men något skaver. Jag känner, det är jag. Att det är jag och vi som redan samtalar, försvarar positioner, sorterar mellan rätt och fel som mest behöver ändras, inte han. 17 dagar kvar och det är viktigare än på länge att det hörs vad vi säger. Jag påminner mig att tänka på det.

Share

Nedräkningen: Kongruensen (18 dagar kvar)

18 dagar kvar till valet och jag funderar på om kongruens är samma sak som att leva som jag lär. ”Be the change you want to see in the world”, heter det ju. Till exempel skulle jag gärna öka skattetrycket, i brist på politiska reformer varför inte börja med mig själv? Det vore en enkel sak att på egen hand ”beskatta” mig ytterligare, att ge ifrån mig större delar av lönen än vad jag gör idag. Många behöver den bättre, ändå behåller jag mycket med god marginal. Glappet mellan idealjag och verklig praktik, går den förstå på annat sätt än dubbelmoral? Kanske. 18 dagar kvar och min önskan om förändringar är uppriktig men till stor del villkorad att vi genomför dem ihop. Kanske är just det själva kärnan i politiken.

Share

Nedräkning: Tummarna (19 dagar kvar)

19 dagar kvar till valet och jag räknar på om Facebook vore Sverige och antalet gillande tummar ett valutfall. Då skulle FI (129040, 27,4%) vinna valet med SD (86928, 18,5%) och S (86353, 18,3%) på andra och tredje plats. En rödrosa eller rödrosagrön regering vore möjlig med V (42706, 9,0%) eller MP (48119, 10,2%) som ytterligare parti. M (47304, 10,0%) skulle bli enda kvarvarande i Alliansen med C (13266, 2,8%), FP (10557, 2,2%) och KD (6814, 1,4%), alla under fyra procent. Men vad betyder en tumme och varför är fördelningen sannolikt så annorlunda kommande faktiska valresultat? Handlar det om kampanjstrategier eller partiernas olika roll som identitetskonstruktör? Beror det av snedfördelningen av vilka som är på Facebook eller olika grad av politiskt formulering bland partiernas fans? Funderar själv på för vems skull jag klickar gilla – min egen, partiets eller andras blickar utifrån på mig? Jag tänker och tummen krymper, minskar i betydelse och vikt. För Sverige är Sverige, antalet röstsedlar det som avgör och valet ännu 19 dagar bort.

Share

Nedräkningen: Lönekuvertet (20 dagar kvar)

20 dagar kvar till valet och jag förlorar mig i listor över partiledarnas respektive inkomstnivå. En litet fulsnaskig känsla infinner sig men jag kan inte sluta förrän översikten står klar: Varje riksdagsledamot får 59800 kr, ministrar 121000 kr och statsministern 152000 kr från staten i sitt månatliga lönekuvert. Skillnader utöver det står respektive partikassa för där Åkesson räknar hem ytterligare +38000 kr, Lööf +37000 kr, Hägglund +12000 kr, Björklund +11400 kr och Reinfeldt +10000 kr. Löfven får hela sitt arvode från partikassan då han inte sitter i riksdagen än, 116000 kr är det. Romson och Fridolin (och övriga MP) betalar tvärt emot hittills uppräknade ledare in -2150 skattade kr till partikassan varje månad och Sjöstedt (liksom övriga V) drygt -10000 kr (eller med andra ord allt som efter skatt överstiger 27500 kr). Hur det är med eventuell arvodering inom FI hittar jag inget om. 20 dagar kvar och jag funderar på vilka av ledarna som skulle stanna på sin position om samtliga partier praktiserade partiskatt på samma sätt som V. Sen funderar jag på om nuvarande nivåer med alliansens logik betyder att de högst betalda känner sig mer motiverade och därmed jobbar hårdare.

Share

Nedräkningen: Tystnaden (21 dagar kvar)

21 dagar kvar till valet och jag ser gårdagens våld i Limhamn flöda vidare i digitalt format. Från fysiska handlingar till skrivna ord. Tonen är hård, tvärsäker och konfrontativ, inte alltid men ofta. Alla egenskaperna skrämmer mig och trots att jag så ogärna vill det märker jag att jag tystnar. Jag läser om hur vänlistor rensas, om viljor att flytta från människor vars åsikter blivit synliga i ens egna kvarter. Det raljeras över samtalet och mötet som metod, ambitioner om att hålla vänlighet intakt sjunker lågt i kurs, i några flöden skrattas åt. Homogent växande körer, buketter av påhejande tummar upp. Nazismen skrivs nazisterna, rasismen blir rasisterna. Och dom ska ut, bort, väck. I tystnad undrar jag, var? Jag tänker på min rädsla att uppfattas töntig, okunnig, naiv. Jag tänker på min tystnad och på dålighetskänslan i magen den lämnar mig med. 21 dagar kvar och våld föder fortfarande alldeles för ofta våld. Min tystnad ändrar inget. I morgon talar jag igen.

Share

Nedräkningen: Våldet (22 dagar kvar)

22 dagar kvar till valet och i flödet hästars hovar och människor som ligger ned. Våldsmonopolets uppdrag att stävja. Misstankar om motsatsen som praktik. Vem började? Vem passerade gränsen först? Tvivlets höga pris är sönderfall. Brusten tillit, hur lagar vi den? 22 dagar kvar och jag famlar svarslös men fattar, att utan den är det kört.

Share

Nedräkningen: Fritiden (23 dagar kvar)

23 dagar kvar till valet och jag tänker på mängden arbetad tid och ledig. På införandet av åtta timmars arbetsdag 1919. På de två lagstadgade semesterveckorna som beslutades -38, som blev tre -51 och fyra -63. På hur arbetsveckan kortades med ledigt också på lördagar -71 och på den femte semesterveckan som infördes sju år efter det. Och på hur inga fler politiska reformer i syfte att gemensamt minska mängden arbetstid sedan dess har genomförts. 1978. 36 år av tekniska landvinningar, metodutveckling, effektivare organisation och ändå har vi inte valt att ge oss själva mer fritid efter det.
23 dagar kvar och det är vi som bestämmer.

Share

Nedräkningen: Tvärsäkerheten (24 dagar kvar)

24 dagar kvar till valet och jag ser på teve. Det är partiledarutfrågning och Fredrik Reinfeldt svarar denna kväll. Anna Hedenmo och Mats Knutson är skarpa, de vill ha tydliga svar. En tidig rubrik är flyktingmottagande och Reinfeldt pekar på människors både förmåga och ansvar att hjälpa varann. Det inte är Jimmie Åkesson han avskyr, understryker han när journalisten frågar, det rasismen, ett svar jag gärna själv hade valt. Det finns något uppriktigt olyckligt i hans röst, jag tror på varje ord. Rubriken avslutas och programmet vidare. Det kommer att handla om nu och då och journalisterna pekar på saker Moderaterna sagt tidigare men som nu låter på ett annat vis. För åtta år sen kallade Reinfeldt de åtta procenterna för massarbetslöshet, idag är den högre men ordet som då användes vore idag en felaktig beskrivning menar han. Då var det rätt, nu är det fel. Vid förra valet förkastade Alliansen de rödgrönas förslag med höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg, i år går Moderaterna till val med just det. ”Det är inte vi som ändrat oss, det är tågen”, svarar Reinfeldt på frågorna som åter kilar in sig i den uppenbara positionsförändringen, och jag funderar på detta hårda försvar av tvärsäker soliditet. Att aldrig erkänna förändringar i sitt eget handlande eller position, vad sjutton det handlar om? Med den omsorg han hyser om att peka på glappet mellan den människa Jimmie Åkesson (och vi alla) är och bör mötas som och den människofientliga politik han väljer att föra, varför kan han då inte också unna sig själv att erkänna några högst lika mänskliga förändringar i hur han tänkte då jämfört med idag? Varför tycks det omöjligt att när det gäller Moderaterna eller hans själv svara att de helt enkelt ändrat sig, kommit på bättre tankar eller bara vill pröva ett annat spår? ”Tågtrafiken är trots stora investeringskostnader väldigt viktig och den här klimatkrisen verkan inte gå över”, ”Så här i efterhand ser jag att vi nog använde ordet massarbetslöshet delvis för att vinna valet vilket ju är litet pinsamt när vi inte själv förmått att sänka den mer.” Om det oftare lät så, vilka människor skulle då befolka våra maktens korridorer? Hur skulle valrörelsen låta? Skulle vi fjärma oss ideologin till fördel för människan eller tvärt om? Kanske närma oss båda? Hur skulle min upplevelse av tillit påverkas på kort och längre sikt?
24 dagar kvar och i morgon sitter någon annan på den stol där moderatledaren satt ikväll. Inte osannolikt låter sättet att tala ganska likadant.

Share

Nedräkningen: Tunnelbanefinten (25 dagar kvar)

25 dagar kvar till valet och jag läser om kollektivtrafiken i Stockholm, partilöften från alla håll. Tunnelbanan. Om hur alla älskar den. M så mycket att deras påkostade valstuga ser ut som en rulltrappa ner där trygghetsvagnar ska rulla för den som är rädd. MP som vill styra Essingeledens trängselavgift till utökade kollektivtrafiksystem och FP som vill dra nuvarande linjer vidare till Täby och Nacka, KD även till Älvsjö station. S som vill återinföra enhetstaxa och dra en ny lila linje från Hagsätra västerut och sen till Danderyd. FI som i programmet mest lyfter cyklar men även nämner spårvägssatsningar i svepande drag. V som tar spadtag i Liljeholmen för ny sträckning mot norr, C som vill ta bort spärrar och låta barn resa fritt. Men var går de riktigt stora skillnaderna? Med vilken kraft vill respektive parti på riktigt att satsningarna ska ske? Jag lämnar tunnelbanespåret och intresserar mig istället för attityderna till bil. Där kompassnålen genast blir tydligare.
25 dagar kvar och det är lätt att gå vilse i underjorden.

Share

Nedräkningen: Tårtan (27 dagar kvar)

27 dagar kvar till valet och ännu en tårta har susat genom luften. Även denna gång i riktning mot en människa vars politik jag sympatiserar väldigt lite med. Fan vad jag ogillar den tårtan. Lika lite som jag ogillar förstörelsen av valstugan, tutorna som överröstar den folkvaldes tal, de tysta skrämmande hoten, sabotaget av affischen som nyss har satts upp. Jag minns vagt försvaren av den förra tårtkastarens hand, av tantens vrede, den aktuella olydnadens påstått viktiga plats. Men ingenstans hittar jag övertygelsen i min egen kropp. Säg att jag har fel, att jag ljuger, tänker bakvänt eller far med ont, men tysta mig aldrig. Risken är alldeles för stor att jag kommer vilja göra samma sak med dig.
27 dagar kvar och ingen är tvingad att lyssna, inte ens rösta är vi tvingade till.

Share