Då som nu

”Den som inte intresserar sig för politik, riskerar att bli styrd av idioter.”
Lika sant som nu. Det finns många solidariska, framåtblickande och ansvarstagande politiker som vill ha vårt förtroende. Jag önskar att just dom får det.

Share

Nedräkningen: Receptet (1 dag kvar)

1 dag kvar till valet och jag vill dela med mig av ett recept mot politisk depression, mot känslan av litenhet i ett större system, mot kontaktlöshet i relation till de partier som ber om ditt förtroende idag. Jag tänker att jag delar det redan nu, då jag av erfarenhet vet att behovet kan komma mycket snabbt. Känner du inte alls att du tillhör riskgruppen kan du sluta att läsa här, annars fortsätt, jag har prövat det själv och lovar att det fungerar. Effekten är kraftfull och snabb. Jag minns valkvällen för fyra år sen när resultatet stod klart om fortsatt borgerligt styre. Känslan var tung och det att rösta en gång vart fjärde år och däremellan bara tycka kändes futtigt maktlöst. Den möjligheten var inte längre nog. Jag ville komma närmare, förstå bättre, ha möjlighet att påverka mer och helst med omedelbar start.
Att det är partiernas medlemmarna som fattar beslut om politiken och väljarna som sedan fördelar makten mellan dem var ett faktum jag tidigare bara tänkt på flyktigt. När jag nu stannade upp i konsekvenserna litet längre stod det tydligt: jag var inte bara redo, jag behövde ett medlemskap. Men i vilket, och hur skulle det gå det till? Jag gjorde en lista över de partier jag gärna sett hade fått fler röster i det val som just var förbi. Det blev tre. Samma kväll blev jag medlem i dem allihop. Det var en intressant resa att parallellt bli mottagen som ny medlem i tre olika partier samtidigt. Var jag någon som skulle läras upp eller hade jag något att själv lära ut? Var jag en tilltänkt kugge i ett redan färdigbyggt maskineri eller var jag en möjlig arkitekt i ett framtida bygge? Jag läste, tänkte, bollade med mina övertygelser och jämförde dem mot varann. Ett år senare valde jag att stanna kvar i ett.
Jag gick på mitt första möte som var ett årsmöte. Det var kväll och en av de andra medlemmarna hade lånat matsalen på en skola i ett kvarter nära där jag bor. Jag fick en smörgås, möteshandlingar och vänliga hej. Jag noterade min oro över att veta för lite, säga nåt som andra i rummet skulle avfärda som korkat, som en löjlig självklarhet eller att jag helt enkelt skulle tycka fel. Inget av det hände. Mötet började och befintlig styrelse reste sig upp och sa hej. De var mestadels yngre än jag och tjejer, mina fördomar om maktfördelningen i det ålders- och könsblandade rummet kom snabbt på skam. Styrelsen välkomnade till mötet och berättade nogsamt hur det skulle gå till och presenterade senare den föreslagna planen inför kommande år. Alla påmindes om möjligheten att föreslå nya idéer och bidra till de aktiviteter som redan fanns som plan. Tonen var varm, nyfiken och tillåtande. När mötet var slut kände jag mig viktig och glad. 1 dag kvar och receptet kan sammanfattas mycket kortare:
Tag en dos fortsatt vilja att påverka och blanda med den energi du är beredd att ge. Välj ett parti utifrån valfri metod. Kör! Existerar inte det parti du kan tänka dig bli medlem i, starta ett nytt. Ångrar du dig längs vägen, byt. Det är enkelt och bygger både utveckling och hopp. Hur du sedan väljer att rösta när du väl står i båset är helt din egen sak. Så varsågod! Från mig till dig. Känner du fler som kan ha användning av receptet som ju på inga vis är mitt, sprid det gärna vidare.

Share

Nedräkningen: Förpliktelsen (2 dagar kvar)

2 dagar kvar till valet och politikers eventuella spelmissbruk, skulder hos kronofogden eller alkoholism säger mig ingenting om deras idéer, politiska hederlighet eller syn på moraliska förpliktelser oss människor emellan. Jag längtar att höra mer om det senare men inser att närheten till söndagen inte triggar de bästa förutsättningarna för det. Samtidigt fortsätter mötena i de mindre formaten, vid middagsbord, på fb och i Vitabergsparken där Schyman i kväll håller homeparty i megaformat för ytterligare några tusen till. 2 dagar kvar och den blå planet vi delar ska susa fram ytterligare tre och en halv miljon kilometer längs sin omloppsbana innan vallokalerna slår upp. Vi hinner några samtal till.

Share

Nedräkningen: Främlingen (4 dagar kvar)

4 dagar kvar till valet och det återkommande varningsutropet som ekar på Stockholms central beskriver antitesen till det samhälle jag vill leva i. Jag påminner mig om att varje människa jag idag känner mig nära en gång i tiden var en främling och bestämmer mig för att hädanefter alltid låta en för mig okänd person hjälpa mig och mitt bagage på och av tåget. 4 dagar kvar och jag tänker att mycket jag har att ta ställning till handlar om exakt just det.

Share

Samtalet där vägen tar slut

Här är min pappa. Under senaste veckorna har han rest hundra mil i den lika stora som glest befolkade kommun jag fortfarande kallar mitt hem. Mil efter mil genom skogarna till en by med fyra postlådor och ett möte om det han tror på mest. ”Det var bara en person hemma idag på den plats där vägen tog slut, men vi pratade länge och samtalet var bra, tur att jag åkte hela vägen.” När rösterna i staden dånar från dyra kanaler, busskurer, köpta väggar, med kostsamt ljud och bild. När reklambyråer dikterar kampanjernas geografi och jag tvivlar på om det är längtan efter en bättre värld eller ökad makt som står på spel. Då tänker jag på platserna vid vägs ände och på dem som ser till att möten händer också där, nu och annars. En trösterik medicin. Heja pappa!

Share

Nedräkningen: Slutsatsen (6 dagar kvar)

6 dagar till valet och jag tror att vi är många som på söndag sätter antirasismen, feminismen och klimatfrågorna högst, men som trots det kommer göra olika val. Den som säger att valet för den övertygade bör står givet får mig snabbt att ta ett steg tillbaka.
6 dagar kvar och jag vill ha huvudet med mig hela vägen, körer av röster stiger, skönt det är nära nu.

Share

Nedräkningen: Vidsträcktheten (7 dagar kvar)

7 dagar kvar till valet och jag står på Åreskutans topp. Med vidsträckta vyer åt alla håll funderar jag på innebörden av att det är vi själva som gett oss makten att bestämma. Inte skogarna, inte sjöarna, inte bergen runtomkring. Inte de sju hönsen på pinnen i pappas ombyggda redskapsbod. Om jag lånade min röst till dem, hur skulle valet nästa söndag komma att se ut?
7 dagar kvar och på natten väcks jag av min kille som just sett norrskenet breda ut sig, vi öppnar fönstret och står stilla inför ljuset utanför. Väldigt böljande i grönt mot svart och jag tycker att det viskar.

Share

Nedräkningen: Partyt (8 dagar kvar)

8 dagar kvar till valet och jag går på homeparty för Fi, Gudrun Schymans recept på feministiskt uppvaknande som hon kallar det. Jag känner mig redan vaken och tycker att hon är väl snål i bristen på nyanser när hon svepande beskriver övriga partier. Men jag förlåter henne, och det fort, för maken till politisk välgärning har jag nog aldrig mött. En bra bit söderut på tunnelbanans gröna linje, i ett rum på våningen ovan centrumets icabutik, sker under knappa två timmar en effektiv folkbildning i representativ demokrati och hyllning till människans förmåga att genom den göra skillnad ihop. Jag är inte säker på att jag hör rätt när hon säger att detta är hennes homeparty nummer tvåhundrasjuttionånting, men är det över hundra (och det är det) så är det hisnande nog. Glädjen och övertygelsen i mötet är smittande, energin tycks utan gräns. Under några ögonblick undrar jag om jag alls hör politiken. Kontakten är stark, det känns som den fyller hela rummet. Den hårdhet jag ibland upplevt från partiets sympatisörer när jag blottat mina tvivel finns ingenstans här. Det är en mötesform alla partier borde intressera sig för, inte bara för den egna saken utan också som näring till det större bygget.
8 dagar kvar och hur jag röstar bestämmer jag på valdagen, men klart är att jag hoppas höra Schyman snart igen, från en talarstol i riksdagshusets plenisal.

Share

Nedräkningen: Fucket (9 dagar kvar)

9 dagar kvar till valet och jag tänker på ett återkommande ord i mitt facebookflöde, av någon anledning särskilt tätt just nu. Litet, starkt och ofta i versaler, ibland med hashtag som sökordsmarkör. Läser ‪#‎fuckrasism‬, ‪#‎fuckcancer‬, ‪#‎fuckSD‬ och när vi minst så önskar göra – fuck you! Jag vill tänka att de två användningar som jag är bekant med inte alls har koppling till varann, men känner mig långt ifrån säker då kombon våld och sexualitet är alltför välbekant. Påminner mig samtidigt om att språket rör sig, utvecklas, att det likväl kan vara jag som är gammalmodig och har svårt att lära om, att etymologi är en sak och dagligt bruk något annat. 9 dagar kvar och jag studsar ändå litet varje gång.

Share

Nedräkningen: Strömmarna (10 dagar kvar)

10 dagar kvar till valet och jag simmar bland siffror igen. FI tangerar fyraprocentsspärren. Jag tittar på rörelsetendenser bland sympatisörerna och ser rödgröna väljare färgas rosa, de blå vara fortsatt blå. Helt logiskt, ändå litet smärtsamt kan jag tycka. De partier som i mina ögon med störst kraft arbetat och arbetar för de feministiska perspektiven är de som blöder mest. I brant kurva nedåt V, MP följt av S, FP, SD, C, M och sist KD varifrån ingen i undersökningen planerar att ta steget till FI.
10 dagar kvar och framgång föder framgång. Jag längtar regeringsskifte, majoritetsregering och hoppas fortsatt ökning attraherar väljare från flera håll.

Share

Nedräkningen: Förblindningen (11 dagar kvar)

11 dagar kvar till valet och jag tänker på svårigheten i att tänka stort. På hur förblindad jag alltid är av ett allomfattande nu. Storstadsnormen, tillväxtnormen, heltidsnormen, parnormen, vithetsnormen, konsumtionsnormen, konkurrensnormen, ägandenormen. 11 dagar kvar och jag önskar att alternativen låg närmare att pröva, tillstånd bortom ordningen som jag känner den idag.

Share

Nedräkningen: Fegheten (12 dagar kvar)

12 dagar kvar till valet och jag låter bli att länka till en tidningstext jag till delar tycker är intressant och bra. Tongivande röster i mitt flöde berättar vasst hur genomdum den är, jag förstår inte fullt ut varför men blir rädd att uppfattas likadan.
Så jag skriver inget, ställer ingen fråga, postar denna gång ingen länk.
12 dagar kvar och jag funderar över feghet, min egen och andras, uteblivna samtal och varför de påverkar mig så hårt.

Share

Nedräkningen: Tvivlet (13 dagar kvar)

13 dagar kvar till valet och jag funderar på lördagens demonstration. Gjorde det någon skillnad att jag var där? Om så, för vem eller vilka? I vilken riktning? På kort eller längre sikt? Svaren känns långt från givna. Minns poliser, journalister, helikoptern ovanför. Det relativa lugnet på Norrbro där jag stod. Knallskotten från Kungsträdgården, spekulationerna, vad händer? Ynglingen intill mig som avgrundslikt vrålar får mig varje gång att rycka till, ”Nassesviiin!”. Gruppen på Gustav Adolfs torg om kanske hundra, de många tusen i de led där jag står. Jätteavståndet mellan oss och dem. Flödet i mobilen, uppladdade bilder, arga ord om polisen, några få till dess försvar. Kanske var mötet en slags sorgesång över var vi hamnat. I min kropp känslan, vi löser inget här.
13 dagar kvar och jag tänker att problemet inte är att SvP-sympatisörer får demonstrera, problemet är att de sympatiserar. Vad gör vi åt det?

Share

Nedräkningen: Barnbarnsbarnen (14 dagar kvar)

14 dagar kvar till valet och jag tänker på de barnbarnsbarn jag aldrig lär få, och samtidigt redan har. För alla barn är allas barn och min övertygelse att välja tåget före flyg, att ifrågasätta tillväxt, upprustning, kärnkraft och projektering av orörd natur, det gör jag för dem. I en tid när jag tvekar om mycket, är det skönt att glimtvis vila i tvärsäkerhet. För här är att givet, och när är lika med nu. 14 dagar kvar och jag skickar tacksamma tankar till kommande generationer, tydliga kompasser i en kortsiktig samtid jag lätt går vilse i.

Share

Nedräkningen: Demonstationen (15 dagar kvar)

15 dagar kvar till valet och nazister ska marschera genom staden. Svenskarnas Parti. Jag tänker att motdemonstration är ett olyckligt ord. Som påstådd motdemonstrant vill jag snarare påminna mig om allt jag är för. Jag påminner mig också om att det är idéer och handlingar jag tar avstånd från och inte människorna som gör dem, en påminnelse jag tror mig behöva, rädsla och frustration utmanar mina förmågor att handla som jag vill. 15 dagar kvar och jag hoppas på en kraftfullt fredlig demonstration som försvarar och visar människans goda förmågor med besked.

Share