Matt matträning

Om jag prompt ska skriva något om trettioendagarslöftet idag får det bli kort, för det blev också träningen. Jag är i Göteborg för jobb och bor på ett hotell utan gym. Istället var erbjudandet att köpa en kupong i receptionen och gå till ett annat ställe i närheten vilket var ett alltför stort projekt och då jag dessutom inte har med mig några gympaskor var valet givet. Istället testade jag mattan på hotellrummet och utförde armhävningar och situps tills magmuskler och armar darrade. Det behövs inte jättemånga upprepningar för att jag ska nå dit, så dagens pass blev alltså rätt kort men bättre det än inget och nu är också golv-på-hotellrums-träning testat. Synd det inte funkade bättre med tanke på att jag ofta befinner mig just i den miljön.

Även om motionsstunden gick över rätt fort tog det ändå så pass lång tid att jag inte hann besöka Trädgårdsföreningen denna gång. Det är en sorg och det sved i hjärtat när jag senare på kvällen passerade utanför dess portar.

Share

En annan inställning

På väg för att träffa lillebror och sedan gå till gymmet passerar jag en störtad grön ödla. Jag väljer att inte se det som ett omen kopplat till mitt trettioendagarslöfte. Min känsla i kroppen under och efter träningen sammanfaller må hända med plastdinosauriens uttryck, men där slutar likheterna. Litet senare ska min kloke lillebror uppmärksamma mig på olämpligheten att som här formulera lustigheter över mitt eget motstånd, och det har han helt rätt i. Jag vinner inget på att inför mig själv och andra markera min höga tröskel inför träningen. Ändå gör jag det. Det finns nåt här värt att klura vidare kring.

Share

Till fots i Karlstad

För att säkra en god träningsrutin är planering är a och o, men det gäller att också planera in rätt grejer. Inte som i dag då jag i kalendern stoppat in jobbmöten och resor tätt från tidig morgon till sen kväll. Det är svårt att motionera på ett tåg, ännu knepigare i kombination med ett möte eller hållandet av en föreläsning. Då är det tur att jag bestämt att en promenad gills också, om den går i stadig hastighet och är nog lång.

Karlstad är rätt öde en kväll vid elvasnåret kan härmed meddelas. Åtminstone just den här.

Share

Sent omsider

Jag kan vänta nästan hur länge som helst med att gå till gymmet på kvällen. Så länge att jag när jag väl kommer dit måste skynda mig och ställa in maskinerna extra tungt för att hinna bli svettig innan de stänger. I kväll läste nyheterna med dropparna rinnandes från pannan och såg där att Stockholm blir värdstad för Eurogames 2015, samma år som jag fyller fyrtio minsann. Om jag fortsätter i samma anda som jag gjort under denna motionens månad mars 2012 kommer jag ju vara i supertrim och definitivt kvala in, så gick mina fantasier. Tvivlar på att de har trappmaskin i uppställningen vilket är min hittills vanligaste idrottsgren, men börjar jag lobba redan nu så kanske jag kan få in den.

En gren som definitivt kommer att vara med är väl konstsim kan jag tro. När jag får upp flåset litet till kanske det är detta gäng jag ska flirta in mig hos?

Share

Svettig lunch

Att jobba har sin tid, att träna en annan. Detta har jag alltid och envist hävdat, och ständigt till jobbets fördel. När jag går till jobbet så är jag på jobbet tills jag går hem. Tills i dag.
I dag gick nämligen både jag och träningsväskan till jobbet för att mitt på dan ta en förlängd lunchpaus och under denna – håll i hatten – träna. För att sedan alltså återgå till arbetet. Undrens tid är inte förbi. Märker hur jag beskriver nåt som massor av människor betraktar som självklarheter i en anda av total omstörtning, och litet så känns det.

Så hur var det då? Inte så dumt faktiskt. Trettio minuters trampande i en maskin där stegen sker i luften och armarna rör sig likt en längdskidåkares. Jag svettades. Det var rätt skönt att mitt på dan landa tankarna i nåt annat och kanske jobbade jag faktiskt ännu litet bättre när jag kom tillbaka. På minuskontot ligger att det krävs god planering för att hinna både träna och äta en okej lunch mitt under en jobbdag, och att jag tvingas arbeta eftermiddagsdelen av dagen blossande svettröd. Å andra sidan inbillar jag mig att detta senare tillstånd snabbare går över ju mer i form jag kommer, kan det fungera så?

När jag senare på kvällen träffar min vän A och hon berömmer mig för att hittills lyckats bra med mitt trettioendagarslöfte svarar jag blixtsnabbt att jag ännu bara är inne på dag fyra. A säger då att hon hade på känn att jag skulle svara just så och jag reflekterar över vad det står för. Det kan vara värt att återkomma till när jag klurat litet mer på detta. Så får det bli.

Share

Masstart

Har ställt klockan på tidigt och sitter spänd vid teven där sekunderna räknar ner. Snart drar Vasaloppet 2013 igång. Masstart alltså, jag älskar det. Kamerahelikoptern hovrar över folkhavet och jag påminns om den peppiga känslan jag känner varje år ståendes i startfållan inför att Midnattsloppets startskott skall fyras av. Som jag önskar att jag alltid var en av tio tusen samtidiga löpare och vägen, så fort jag snörde på mig skorna, kantades av glada främlingar ropandes heja åt mitt håll! Då vore motion en enkel sak och jag i en helt annan form än nu. Fast jodå, jag uppfyllde marslöftet till mig själv också idag och promenerade dryga timmen från Mariatorget i syd till Filmhuset i norr.

Förresten har jag beslutat mig för att inspireras av #Blogg100 och även slipa bloggvanan under den månad som heter mars. Ett motionstillfälle dagligen, tillika ett inlägg här. Såväl #Blogg31 som #trettioendagarslöftet rör sig vidare mot en ny vecka.

Share