Nära nu

packningAtt i flera veckor leva bland pågående packning som inte är ens egen. Se hur den ordnas i nya högar, sorteringar, system. Märkpennor, på tejp, på påsar. Ett år. Hur packar man för en så lång resa? Och hur förbereder sig den som stannar kvar?

Share

31 dagar framåt

I tron om att det tar tjugoen dagar att etablera en ny vana bestämmer jag mig för att mars skall bli den månad då jag lär min kropp att per automatik röra på sig. Varje dag. Det är rätt typiskt mig att tänka att bara jag tar mig över tröskeln, köper rätt skor, hittar rätt gym, har rätt låtlista i öronen, så kommer jag en gång för alla komma igång. Ett magiskt tänkande jag skulle avfärda inom alla andra områden. Vis om att inget av detta funkat förr tänker jag ändå att det här – den frampressade rutinen – är värt ett försök. Mars blir bra. Trettioen dagar med start idag ger god marginal för min dagliga motionsvana att landa och etablera sig. Att varje dag under denna tid besöka gymmet, springa eller ta en längre promenad – det ska jag fixa.

För att hitta en bra sida att länka till angående tjugoendagarssiffran googlar jag och tvingas redan i den första artikeln inse att jag torskat på en psykologisk myt. Klickar mig vidare och hamnar snart på en populärvetenskaplig bloggpost som pragmatiskt konstaterar att siffran varierar både beroende på personen själv och vilken vana det är som eftersträvas. Att få rutin på att dricka ett glas vatten innan frukost går visst på sisådär tjugo dagar, medan en träningsvana av enklare sort snarare tar dryga hundra. Så klart. Men hundra! Fy så deppigt. Om hundra dagar är det snart midsommar och de pytteplantor jag nu har i fönstret är stora växter och skall snart sättas i jorden. Så länge kan jag inte för mitt liv föreställa mig att hålla det för tjugoett dagar nog så ambitiösa målet.

Jag stoppar huvudet i sanden, bestämmer mig för att vara något av ett unikum av vaneskiften, konstaterar att även hundra dagar börjar med trettioen och låter den månad som började idag bli stunden då förändringen skall ske. Packar sedan träningsväskan, snörar skorna och sitter strax senare fastspänd i roddmaskinen. Åhej åhå.

Ryggdunk och egna erfarenheter av att förändring kan ske mottages tacksamt.

Share

Den första sidan lämnar jag vit

Att hålla en ny skrivbok i sin hand är en prövning. Det första blanka arket ställer orimliga krav, inledningen sätter tonen. Hur det än hanteras bygger det i samma stund ramen för slutet. Så är det med böcker, med filmer, med första ögonkast. Så är det med livet.
I mina skrivböcker lämnas första sidan alltid vit, ett säkrat utrymme för en framtida ny start. Men i en blogg? En teknisk omöjlighet.

Så har den nu redan börjat.

Share