Tack Mi

I hjärtat av min hemby bor du. Eller bodde. Nej bor. Så länge Vaplan och världen finns kommer du vara del av dess mitt. Den del av kroppen som får nästa hjärtslag att ske, den omärkbara impulsen att dra syret ned i lungorna ännu en gång, delen som först av oss alla planerar fotens rörelse inför nästa steg. Och när vi andra får tanken att förflytta oss, så är du redan där.

Helt nyss sågs vi. I ditt kök fullt av stenar, mineraler som du berättade om en efter en. Och aloeväxter. Orkidéer. Och tidningar. Protokoll. Och värme. Och tid. Alltid i farten, alltid med tid att stanna upp i mötet som för att ske på riktigt kräver sitt nu. Det är en konst det där. Svår att bemästra. Jag tränar fortfarande och skulle inte rört mig ur fläcken utan stjärnor att fästa blicken mot. Som du.

Mi aloeIdag vilar jag ögonen på fönsterbrädan. Den lilla plantan jag fick av dig i januari är större nu. Den sträcker sig mot solen.
Livet fortsätter. Du är med.
Share

One thought on “Tack Mi

  1. Jocke det var fint skrivit. Jag har också tänkt på Mi idag, lärde känna henne som förälder på förskolan där jag jobbade. Mi var alltid glad och positiv och tog sig tid att prata och lyssna när man stötte på varandra. Åkte förbi hennes hus idag och skänkte henne en extra tanke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>