Nedräkningen: Tvärsäkerheten (24 dagar kvar)

24 dagar kvar till valet och jag ser på teve. Det är partiledarutfrågning och Fredrik Reinfeldt svarar denna kväll. Anna Hedenmo och Mats Knutson är skarpa, de vill ha tydliga svar. En tidig rubrik är flyktingmottagande och Reinfeldt pekar på människors både förmåga och ansvar att hjälpa varann. Det inte är Jimmie Åkesson han avskyr, understryker han när journalisten frågar, det rasismen, ett svar jag gärna själv hade valt. Det finns något uppriktigt olyckligt i hans röst, jag tror på varje ord. Rubriken avslutas och programmet vidare. Det kommer att handla om nu och då och journalisterna pekar på saker Moderaterna sagt tidigare men som nu låter på ett annat vis. För åtta år sen kallade Reinfeldt de åtta procenterna för massarbetslöshet, idag är den högre men ordet som då användes vore idag en felaktig beskrivning menar han. Då var det rätt, nu är det fel. Vid förra valet förkastade Alliansen de rödgrönas förslag med höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg, i år går Moderaterna till val med just det. ”Det är inte vi som ändrat oss, det är tågen”, svarar Reinfeldt på frågorna som åter kilar in sig i den uppenbara positionsförändringen, och jag funderar på detta hårda försvar av tvärsäker soliditet. Att aldrig erkänna förändringar i sitt eget handlande eller position, vad sjutton det handlar om? Med den omsorg han hyser om att peka på glappet mellan den människa Jimmie Åkesson (och vi alla) är och bör mötas som och den människofientliga politik han väljer att föra, varför kan han då inte också unna sig själv att erkänna några högst lika mänskliga förändringar i hur han tänkte då jämfört med idag? Varför tycks det omöjligt att när det gäller Moderaterna eller hans själv svara att de helt enkelt ändrat sig, kommit på bättre tankar eller bara vill pröva ett annat spår? ”Tågtrafiken är trots stora investeringskostnader väldigt viktig och den här klimatkrisen verkan inte gå över”, ”Så här i efterhand ser jag att vi nog använde ordet massarbetslöshet delvis för att vinna valet vilket ju är litet pinsamt när vi inte själv förmått att sänka den mer.” Om det oftare lät så, vilka människor skulle då befolka våra maktens korridorer? Hur skulle valrörelsen låta? Skulle vi fjärma oss ideologin till fördel för människan eller tvärt om? Kanske närma oss båda? Hur skulle min upplevelse av tillit påverkas på kort och längre sikt?
24 dagar kvar och i morgon sitter någon annan på den stol där moderatledaren satt ikväll. Inte osannolikt låter sättet att tala ganska likadant.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>