Impalor i mängd och ett swosch

Som tidigare konstaterat är det lätt (och dumt) att bli litet blind inför det som ofta passerar ens synfält. Med impalan, den allra vanligaste antilopen här i reservatet, är det tveklöst så trots att de förtjänar att tittas på länge. S säger att den är den i hans ögon tillhör de allra vackraste. Impalan lever ofta i stora flockar, de största vi räknat och noggrant bokfört har bestått av över åttio individer. De föder vanligtvis sina ungar i november så de minsta är ännu små och dröjer ofta kvar litet extra för att spana in vilka vi är, innan de åter kliver in i den stora och massan.

Men vad är det där? Precis mellan den första och andra impalan i raden, är det inte… jo det är det. En ladusvala! I ett swosch tränger den sig mellan de två djuren och jag tänker att det måste vara en av dem. Sanningen är ju att de ladusvalor vi i Sverige möter om sommaren huserar just här just nu.

Ja, det är ingen tvekan. Det är en av dem och nog ser det ut som de har lämnat katastrofen med de döda barnen bakom sig. Kanske inte glömt, men bär den nu med samma lätthet som vingarna bär.

 

Share

One thought on “Impalor i mängd och ett swosch

  1. Pingback: So long Siyafunda! | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>