När du möter en flodhäst som vill döda dig

Det är dags för vår första sleep-out, det vill säga att mitt i bushen rulla ut våra sovsäckar och tillbringa natten där. Vi kommer att tända en eld och parvis under natten vaka över lägrets sovande. För att vi skall vara trygga med hur vi ska agera om det kommer ett farligt djur får vi först en föreläsning av rangern Robin: Approaching Dangerous Animals.

– När du möter ett lejon måste du få den att förstå att också du är ett rovdjur, se det i ögonen, alltid i ögonen. Kasta något, bete dig aggressivt, samtidigt som du rör dig baklänges därifrån. Om den reser sig på höga spända ben och ryter så det skär genom märg och ben kan du skatta dig lycklig, då kommer den att skenanfalla. Först. Om den nästa gång istället kryper närmare marken med viftande svans, då vet du att det är på riktigt. Leoparden däremot, där ska du till varje pris undvika kontakt med din blick, utmana den inte den anfaller alltid för att döda. Den äter gärna babianer och i dess ögon tillhör vi samma tvåbenta sort. Få den att tro att du inte har sett den. Och ta dig snabbt därifrån. Men spring inte. Aldrig springa, då ses du som ett byte direkt. Om det kommer ett lejon eller en leopard till lägret där vi sover, väck oss genast säger Robin och fortsätter med fler farligheter och föreslagna strategier. Hyenor kan bli verkligt besvärliga, men om de ännu bara stryker runt lägret bör ni klara det själva, låt oss sova vidare och försök att skrämma iväg dem själv. Att skramla med plåttallrikarna kan fungera. En elefant som viftar på öronen varnar, en som fäller in dem och krullar sin snabel inåt förbereder sig för attack. Och så har vi förstås noshörningar men de vita är oftast resonliga om du backar efter att de visat sitt horn och ställt sin bredsida mot dig som varningstecken. Flodhästar däremot, dem ska ni verkligen se upp med – mellan två och tre tusen människor dödas varje år här i Afrika av just flodhästar, kommer en sån gäller samma strategi som för lejonet, men i visshet om att den aldrig bromsar upp – ett anfall är alltid på riktigt. De betydligt mindre djuren är också bra att känna till – de giftiga ormarna, spindlarna, skorpionerna och tusenfotingarna. Kommer en orm, stå stilla. Låt dem krypa mellan dina ben men stanna där du står, så fort du rör dig blir du synlig. Den vill dig sannolikt inget ont. Ormarna skenanfaller nästan alltid, så länge du inte trampar på dem får du alltid en andra chans. De giftigaste spindlarna hittar vi inte i bushen, utan här i möblerna inomhus och i gardinerna. Vi skulle helt säkert hitta en av de farligaste svarta änkorna – button spider – i soffgruppen där vi sitter just nu om vi vände fåtöljerna uppochned och letade. Dom är små, inte stora. Tusenfotingar och skorpioner kan också vara ordentligt giftiga, men ni dör inte så ni kan vara lugna, avslutar Robin. Vi är inte lugna. Inte lugnade heller, men nu måste vi skynda oss. Om en knapp timme bär det iväg.

Share

19 thoughts on “När du möter en flodhäst som vill döda dig

  1. Det känns ju nästan som om detta skulle kunna vara det sista man hör ifrån dig men jag hoppas och tror att fortsättning följer! Det låter helt fantastiskt Jocke!

    • Faktum är Karin, att precis just det satt jag och de jag delade jeep med och pratade om. ”Remind me, why are we doing this?”, sa Lauren från kanada till mig. För att alla rangers tycker och säger att det är fantastiskt, svarade jag för ett bättre svar hade jag inte. Hur som helst visade det sig att de hade rätt. Det var grymt.

    • Mamma, hade du varit med hade du förstått nu efteråt, det gjorde jag. Det var en väldigt häftig upplevelse. Trots regn, mörker och en skorpionspindel. Kanske rent utav på grund av. Rapport med foton utlovas.

    • Hihi, det är lätt att skrämmas här från bushen. :-) Tur att det oftast inte är så läskigt som det låter även om pulsen helt klart rusar upp då och då. Och visst, farorna är på riktigt. Som tur var är de ju väldigt ovanliga att verkligen behöva möta, på riktigt, i praktiken.

  2. Det är lite som en spännande godnattsaga att läsa om era äventyr. Jag måste medge att du verkar klara dig bättre än väntat i vildmarken bland alla farliga djur :) Jag är extremt avundsjuk på er. Kram

    • Kul att du läser! Din avundsjuka är berättigad, vi har det väldigt bra. Också jag måste medge att jag överraskar en smula i att klara mig så bra. Gissar att det bästa med livlig fantasi gällande somligt är att verkligheten i jämförelse inte alls framstår så ruggig. Kramar tillbaka

  3. Pingback: Födda i bushen | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>