Lejonchock

Som jag redan skrivit är det jag som har rovdjursansvaret denna vecka vilket alltså knappast kommer att innebära att jag jobbar ihjäl mig. Men tänka sig, även i det lilla går det att misslyckas stort. Det var på eftermiddagsturen igår med ranger Dean bakom ratten. Vårt mål för kvällen var att åter besöka hyenorna för att se om de var kvar på samma ställe som igår, men i kväll skulle de få hård konkurrens om uppmärksamheten av ett annat djur med vassa klor. Vi hade inte mycket mer än lämnat campen, rullat ut från gården och ned för en liten backe och ned i en dalgång med bäck, när jag (= veckans rovdjursman nota bene) – får syn på ett lejon, bara knappa tjugo meter från bilen. Ett äkta lejon alltså. Här borde jag så klart ha följt instruktionerna, lugnt meddelat rangern och med stadig tanke och penna noterat alla de data jag ansvarar för. Istället slutade jag andas, förlorade helt talförmåga och fångade med stirrig blick Stefans och snart var vi alla varse att vi befann oss mitt emellan två honor, den ena med två ungar i sällskap. Lejonen däremot (i bjärt kontrast gentemot mig) var helt lugna, tittade stadigt mot oss i bilen innan de efter en lång stund valde att lämna platsen.

Här har jag alltså lugnat ned mig rejält, återfått andningen och kan styra nog över min egen blick för att kunna rikta den i kameralinsen. Här är alltså det första lejonet vi fick syn på.

Lugn, men ändå koncentrerad, gäspade hon långsamt i vår riktning.

Den andra honan, med en av ungarna.

Att möta ett lejon, eller som här fyra, i en öppen bil bara en liten bit ifrån är en svårbeskriven upplevelse. Ögonblickligt och rakt igenom fångande, så här i efterhand funderar jag om det faktiskt kan vara något nedärvt i generna som gör att jag reagerade som jag gjorde. Det är ju onekligen här vi har vår arts vagga. Impulsen reagera, kanske typ springa, i kombination med den inlärda kunskapen om det helt livsavgörande i att stilla sitta kvar i jeepen.
Så hur gick det då med min rapportering? Jodå, det ordnade sig. När jag sansat mig fångade jag både tid, koordinater och en kort beskrivning av händelsen. En beskrivning som jag senare vid stationen har i uppgift att utveckla i ett mer detaljerat formulär.
Jag har mött mitt första vilda lejon, och rapporterat det!

Share

12 thoughts on “Lejonchock

    • Det är så roligt att du följer med Elisabet! Och underbart precis vad det är. Det känns helt obegripligt att det bara gått litet mer än tre dygn sen vi kom hit. Varje dag är så full av stora upplevelser att jag nog skulle behöva minst en månad på mig att riktigt ta in allt som händer.

  1. Det här är nästan som att resa med Er fast säkrare,nu är vi liksom i samma club jag hade ett möte med varg och ni har mött lejon.Men jag har en känsla av att efter Er resa så ter sig min varg lite ynklig…….Kram till Er båda

    • Hej mamma! Ditt vargmöte kommer aldrig att te sig ynkligt, inte vargen heller. Men i gott sällskap är den nu allt! Superroligt att du följer med, våra dygn hittills rymmer fler hisnande upplevelser än jag riktigt kan begripa. Kramar tillbaka!

    • Ja Linda, helt genomgrymt är det! Och vet du, jag har redan viskat det till dem. Att du kommer, en vacker dag. Du berättade ju om ditt första möte med lejon och nu fattar jag ännu bättre vad du menade. Det är verkligen maxat.

  2. Vi pratade om er resa på middagen i kväll och om hur man måste hjälpa djuren och naturen. Emil bõrjade gråta över att elaka jägare sköt djuren men sen kom han på att han kunde bygga en köttätande dinosaurie som ni kunde få, den skulle skrämma bort alla elaka jägare. Tänkte att det kunde va ngt att föreslå…

    • Å så fint, hälsa Emil och tacka för erbjudandet om den köttätande dinosaurien! Den kommer (tyvärr) att komma väl till pass. Du kan också hälsa honom att inte läsa kommande post om läget för noshörningarna här i afrika, för då kommer tårarna rulla i flera veckor efteråt. Men det skall understrykas, tårar är ju fantastiskt bra. Så länge de lyckas bli nyckeln till förändringsvilja och kamp, Och det är jag helt övertygad att det gäller både Emils och Linneas. De har ju att brås på om man säger… :-)

  3. Pingback: Natt under södra hemisfären | rindå.se

  4. Pingback: Full pott – leopard funnen | rindå.se

  5. Pingback: När du möter en flodhäst som vill döda dig | rindå.se

  6. Pingback: Tisdagkväll med lejonen | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>