Under häggen ihop

Viktig, viktig. Du är viktig.
Så säger farmor till mig, med låg, nästan viskande röst. De enda tydliga orden vid besöket idag. Du med farmor, du är också viktig, säger jag och blåser henne över händerna och håret. Hon ler och himlar med ögonen som för ett ögonblick blir ett barns. Så sitter vi länge. Utanför det stora fönstret yr tät vit snö men i servicehusets matsal befinner farmor och jag oss under den blommande häggen på gården hemma i Vaplan, med jämtländsk sommarvind i mjuka pustar mot huden.

Det var i lördags och mötet skulle bli vårt allra sista. Idag vilar min ledsnad i en betydligt större hand av tacksamhet. Tacksamheten över att just farmor blev min farmor, så att jag kunde bli just jag. Med den stora glädjen till musik och kärleken i att sjunga. Tillsammans. Nödvändigheten i politisk organisering. Naturens närhet och vårt ansvar inför den. Fröers kraft och hur gott jorden luktar om våren när det äntligen är dags att pilla ned det som snart skall gro. Vikten av att vattna. Nyfikenheten inför det ännu okända och nödvändigheten i att lyssna för att förstå. Det värdefulla i mötet mellan tanter och barn. Kärlekshandlingen i att plocka in färska blommor och sätta i en vas även om den enda som kommer att vistas i rummet är jag.

Den hisnande känslan i att sitta stilla och bara känna, under häggen. Ihop. Tack.

Share

13 thoughts on “Under häggen ihop

  1. Så fint skrivet av dig, Joakim.
    En enda gång fick vi träffa din farmor. Det var när vi skulle hälsa på Gunnar och han var inte hemma just när vi kom, så jag gick i huset och det visade sig att hon låg och vilade och på kylskåpsdörren hade Gunnar skrivit och berättat om oss .., men det hade hon nog glömt och nog var hon lite tveksam till vad det var för folk som kom så där rakt in i huset och till råga på allt slog upp ett tält på tomten!

    Senare på kvällen blev det grillmiddag ute i allt det sommarfagra och Anna var med och frågade mig om och om igen om jag verkligen var från Västerbotten, ja, därifrån hade hon också släkt, om jag förstod det rätt.

    Och så blev det prat om munspel och Gunnar hämtade sitt eget och Anna, som fortfarande frågade mig om detta med Västerbotten – om och om igen – tog munspelet och så, mitt i alltihopa, bara spelade hon!

    Vi satt där och looooog och på väg hem – och många gånger senare – säger vi att …,”men ååå, vilken härlig människa hon ändå var, Gunnars mamma!!”

    Här är länken.
    http://cikoriatva.blogspot.se/2009/06/anna-spelar-munspelspolska.html

    Varma hälsningar från oss i landet Halland.
    Elisabet och PV.

    • Det där filmklippet är en klipp av guld. Jag återkommer till det ofta ska du veta. Sommaren, spelet, farmor, ja ni alla som sitter där i kvällssolen.

  2. Pingback: Tidig start | rindå.se

  3. Pingback: Inte vilken skata som helst | rindå.se

  4. Pingback: I morgon spelar jag din munspelspolska | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>