Orkar du inte? Ta en paus.

Ännu en dag har vågorna i mitt facebookflöde gått höga. En mängd högröstade brösttoner och stora känslouttryck i alla riktningar uppblandade med både genomtänkt och lättvindigt delande av länkar med olika perspektiv på Disneys uppdatering av sin julfilm. Jag har varit väldigt engagerad, läst och tyckt till, deltagit i flera parallella samtal – med nära vänner, ytligt bekanta och några fram till idag totala främlingar. Också mina känslor har rört sig åt en mängd olika håll.

Ledsen har jag jag dock bara blivit efter att ha läst formuleringar från några av mina närmare vänner. Vänner vars röster jag ofta värderar högt i analys och skärpa, och som jag tycker spelar viktiga roller i de samtal som stundom blossar upp rörande rasism, sexism, homofobi eller mer politiskt färgade aktualiteter. Idag har de låtit annorlunda: ”Jag känner mig djupt besviken på människor idag.”, ”Ni som provoceras. Ta bort mig som vän”, ”Jag får svårt att sova”, ”…förbannad, desillusionerad och jävligt trött.” och ”Inser att jag sakta sakta tröttnar på på FB”, är en handfull av formuleringarna. Ilska och frustration är en sak att möta, ja till och med hat, men uppgivenhet – den kryper under huden på mig, bygger avstånd och upplevelsen om ett vi och ett dom. Vad jag menar är att bara för att ett stort gäng samlats på torget för att ropa dumheter i var sin megafon, betyder ju inte det att det är fel på själva torget? Tvärt om är det kanske just där vi då behöver vara?

Självklart inser jag att det finns en mängd andra fungerande kanaler att säkra de samtal som idag är så viktiga att föra, men för mig är facebook i detta avseende en verklig gåva. Ingen annanstans når jag så enkelt fram till ett reflekterande samtal kring rasism med en gammal grundskolekamrats storebror som jag inte träffat på över tjugo år. I inget annat forum möter jag en gammal pojkvän från det sena nittiotalet och får möjlighet att ställa frågor kring hans stora engagemang i att behålla de i mina ögon solklart gammelrasistiska figurerna i det nämnda disneyklippet.

Till dig som känner utmattningen komma krypande vill jag komma med ett råd, eller rättare sagt – det är min djupaste önskan. Ta en paus. Vi är många i det här samtalet och byter av varann. När du för tillfället känner dig desillusionerad och trött, har jag en massa energi och lyckas ha ett stadigt ankarfäste i den så viktiga välviljan, även i riktning gentemot de som skriver/länkar/sprider åsikter där jag inte alls håller med. Så vila du. Idag och kanske i morgon. Kanske ytterligare en vecka till. När jag segar ihop och tystnar behöver jag en stark avbytare i dig. Jag är på inga vis sportkunnig, men så mycket förstår jag att en trött spelare gör sig bättre på avbytarbänken än ute på plan där passningarna annars riskerar att dra iväg åt helt fel håll. Nu påminns jag om det problematiska med idrottsmetaforer, att de allt som oftast implicerar ett motståndarlag, som i den bästa av världar besegras. I den här metaforen finns bara ett lag, för vilken uppgiften är att bli bra på att spela ihop. Där vi alla samtidigt blir till vinnare, eller förlorare, beroende på hur matchen går.

Min energi är ännu hög. Vila så länge du behöver.

Share

2 thoughts on “Orkar du inte? Ta en paus.

  1. Tack för detta, jag vet inte varför men det känns som att varje bevis på att mänskligheten och eftertänksamheten fortfarande finns kvar ger mer energi, samt hopp om Sverige.

    Jag önskar att denna sammanhållning även fanns ute i ”verkliga livet”, där man allt oftare känner sig ensam i dessa frågor, man märker av rasistiska drag hos människor som tidigare(och fortfarande) hävdat sig vara allt annat än rasister, jag tror att det beror på okunnighet och ouppmärksamhet. I varje fall vill jag tro att det är så

    Helt plötsligt har det blivit ”ok” med retorik som annars bara sverigedemokraterna använder, bara för att det är en ”tradition” som ”angrips”; ”Nu får vi inte…”… ”Nu låter de oss inte…”, ”snart får vi väl inte göra snögubbar längre för det är rasistiskt”

    Ibland vill jag bara segna ner och avlida pga dumheten, men varje gång jag ser en likasinnad kommentera får man en gnutta hopp, och ork att fortsätta lite till

    Ser ni någonsin en debatt på ämnet, tveka ALDRIG att delta, det betyder allt för alla inblandade att se fler på sin sida, i synnerhet i dessa dagar med oinformerade och bländade människor som egentligen inte är rasister i sig själva, bara vilseledda och arga över småsaker. Rasisternas argument bygger på ironiska och väldigt simpla föreställningar om hur det ligger till, manipulation som är lätt att förstå för den som inte orkar ge sig in i debatten på riktigt, av detta blir våra närmaste vänner bländade och ser ingenting annat.

    Tillsammans hittar vi rätt, för vi HAR inte fel

  2. Åh Jocke, du är så himla fin och klok! <3 Jag håller verkligen med om det du skriver. De där desillusionerade statusarna kan göra att vi drar ner varandra i apati och känslor av maktlöshet och bitterhet istället för att peppa varandra att fortsätta ta fajten på ett konstruktivt sätt. Avbytarbänken är mycket bättre. Därifrån kan man dela med sig av söta djurbilder som också ger energi. :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>