Stick

En trettiosju år gammal (och i många avseenden både mogen och balanserad) person som är rädd för sprutor. Skrattretande. Om man inte själv är trettiosjuåringen.

S informerar mig om farligheter som skorpioner, ormar och spindlar med håriga ben som vi sannolikt lär möta under kommande tripp – och de enda stick som just nu verkligen upptar mina tankar är de jag har att vänta på en vårdcentral nära mig, vilka samtliga garanterat är ämnade för mitt eget allra bästa. Huvva. Så löjligt. Jobbigt. Och hemskt.
Jag minns hur jag i grundskolan inför varje nytt tillfälle umgicks med tanken att förfalska som det hette – målsmans underskrift – för att undkomma sticken i de nationella vaccinationsprogrammen. (Vilket jag till slut ändå aldrig gjorde.)

Hur illa vore det att resa på en treveckors volontärtripp i den sydafrikanska bushen utan skydd för Hepatit A, B och stelkramp? Nog vore det enkelt att bara låta bli. Jag är ju vuxen nu. Vilket å andra sidan för med sig att jag idag också är oändligt mycket räddare för min egen död och möjliga sjukdomar än jag var då. En olöslig ekvation.

Tips mottages tacksamt.

Share

4 thoughts on “Stick

  1. Mitt förhållande till döden är lika komplicerat. Men jag tänker att det är som med solen…. Den fins där, men du kan bara titta rakt in i den i korta stunder innan du blir skadad.
    Därför låter jag bli att stirra på den, bara acceptera att den är där..
    Samma sak med oundvikliga hemska saker (sprutor inräknat) att försöka acceptera det obevekligt oundvikliga, att ska jag resa ska jag sprutas, tänka så lite som möjligt på det innan det verkligen är dax.

    Ett lite mindre filosofiskt råd är att berätta för personalen hur läskigt du tycker att det är… Det brukar jag göra och kommer fortsätta med det så länge jag kan tala… Det brukar vara bra att få säga det…

  2. Tack Gunilla, verkligen ett bra sätt att tänka. Som med solen. Lika självklart där som omöjlig att umgås med i längre stunder. Det hjälper redan. Och så den nödvändiga kontakten, när det väl är dags.

    Och till dig pappa: Det var tips jag efterlyste. Inte förklaringar om var de dumma nojorna kommer ifrån.

  3. Pingback: Belöningen | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>