Hopplöst vackert

Att en mulen dag, med bil, köra genom snövitt landskap är ingen lätt sak. Jag vill minnas att vi två som satt i bilen använde uttrycket ”helt hopplöst”. Vägmarkeringarna ligger långt under snömassorna, det är svårt att avgöra var på vägen du befinner dig vid ett möte och sannolikt har plogbilen före dig plogat kanten så att diket börjar betydligt närmare din högersida än du faktiskt tror.

Och ändå.
Så vackert är det att jag önskar att vägen mellan Valne och Offerdal aldrig ska ta slut.

Share

3 thoughts on “Hopplöst vackert

  1. Åh, tänk att man fortfarande kommer ihåg varenda meter av sin skolväg. Snacka om nostalig. Otroligt vackert! Fast det tyckte man ju inte då när man dag efter dag åkte bussen till skolan…

    • Nog är det intressant hur minnet kring vardagshändelser funkar, och hur nostalgins skimmer kan göra det fulaste vackert. Fast det här har ju rent objektivt inget med fulhet att göra, här är det ju snarare underligt att man som barn kunde undgå att se allt det sköna som omgav oss varje dag som just skönt. Gissar det handlade om farten i livet då, och att det är svårt att få syn på saker som alltid finns där. Hur som helst, att det i backspegeln ter sig vackrare för vart år som går borgar ju för en ålderdom av stora skönhetsupplevelser. I alla fall så länge vi då och då tar oss upp till våra trakter i norr, och det tänker i alla fall jag göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>