Kärleksbrev i hårdplast

Jag städar och plötsligt är tiden inne. Det är dags att säga farväl till de gamla kassettbanden. Här är det ju lätt att fnissa och tycka att det väl var på tiden, och det var det ju. Nog hade jag klarat mig fint om jag lämnat dem kvar redan i förra årtusendet, sluppit konka dem runt stan i minst ett par tre flyttar och suckat över dem varje gång jag sett dem stå på sin plats längst inne i skåpet. Men som sagt, det var en omogen tid, först idag är det dags.

En stor del av kassetterna är blandband. Signerade andra eller mig själv. Dessa omsorgsfullt hopvävda rader av låtar, pusslade för att effektivt fylla magnetremsans fulla längd, bitandes varandra i svansen för bästa övergång från en till nästa. Ett band tog dagar att färdigställa. Urvalet. Ordningen. Inspelsvolymen. Paketerandet.

Innan jag för sista gången stänger locket på väskan och går ut till soprummet fiskar jag upp ett papper som gömmer sig i botten under kassettena. En noggrant utvald samling låtar, uppdelad för kassettens två sidor, nedskriven med prydlig text. Med viss högtidlighet låter jag listans låtar möta nutiden, som en symbolisk övergång till en mer immateriell och betydligt snabbare era. Sedan mejlar jag den nya länken till den för snart tretton år sen berörda kärleken, och tar väskan med kassetter till dess sista färd.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>