Figaros bröllop – en lesbisk historia

Att det skulle vara något alldeles särskilt med operans byxroller, alltså mansroller gestaltade av kvinnor, visste jag sedan tidigare för det har min gamla (i bemärkelsen tidigare) fröken Tiina Rosenberg lärt mig och då är det så. Där i slutet av nittiotalet, då hon var min lärare och jag var en av tjugotalet studenter som hänfördes av hennes föreläsningar och videoklipp, visste jag inte att det skulle dröja så länge innan jag själv skulle se en av dessa byxroller live på operascenen. Men ikväll var alltså kvällen då tiden var inne, Figaros bröllop på Kungliga Operan i Stockholm. Faktum är att jag inte alls var beredd och att jag blev lika förvånad som uppiggad när det snabbt stod klart att Cherubino, den ständigt uppeggade ynglingen, spelades av en kvinna – just i afton Matilda Paulsson.

När Tiina föreläste berättade om dissonanserna i heteronormen, om queera läckage. I boken Byxbegär beskriver hon hur den musikaliskt oskolade och queera åskådarens öga (=mitt) inför byxrollen avläser den essentiella presentationen av kroppen – i detta fall kvinnans, medan den skolade istället köper rollens genus som manligt och rollen som man. I kvällens uppvisning krävdes dock inga av mästaren Rosenbergs välvässade verktyg för att blottlägga det uppenbara i spänningen däremellan. När Cherubino kör huvudet mellan grevinnans lår och i ögonblicket senare tar tag kring Susannas bröst varpå de alla tre förenas i en hög av pilska armar och ben är det svårt att uppfatta det som händer på Kungliga Operans scen som något annat än upplivande superlesbiskt. För mig, ska jag väl tillägga. Förhoppningsvis även för många andra, eftersom de glasögonen gjorde just den scenen till en av föreställningens bästa och lät operaväsendet, för en stund, veckla ut sig i sin queeraste prakt.

Min kväll på operan gav mig utöver denna upplevelse en rad andra, ur skattebetalarperspektiv, relevanta frågor att fundera på. Ett nytt operahus var inte en av utav dem. Det blir fler operabesök under våren med tillfälle att klura vidare på dessa.

Kvällens föreställning var förresten den 937:e av Figaros bröllop sedan premiären på Operan år 1821. Detta står i programbladet. Siffran i sig fascinerar mig inte lika mycket som det faktum att de faktiskt håller räkningen.

Share

One thought on “Figaros bröllop – en lesbisk historia

  1. Pingback: Övning ger färdighet | rindå.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>