Välkommen till Nälden

Det är utifrån våra handlingar vi ska applåderas eller ifrågasättas. Eller bristen på. Jag påminns om det när jag kör med pappas bil genom min gamla hemby i Jämtland och berörs av uppladdningen inför kommande helg.
I Nälden bor drygt 800 invånare, några av dem anlända helt nyss. Från varje lyktstople längs vägen hänger flaggor från de hörn av världen som numera har invånare i och kring byn – 20 nationaliteter närmare bestämt. Till helgen är det Internationell aktivitetshelg anordnad av idrottsföreningen. Löpning, skridskor, keramikverkstad, svampplockning, tunnbrödsbakning, step up, yoga, ponnyridning, akvarell och mycket mer står på programmet till vilket många bidrar med var sin del, byalaget, kyrkan och företagarna i byn. På lördagkvällen tar alla besökare med sig mat som räcker till fler och dukar upp på bygdegården med plats att mötas och dela med varann.

”Det kändes omöjligt att bara titta på när flyktingar i en strid ström kom bussandes till den gamla militäranläggningen efter att ha flytt sina krigsdrabbade hemländer. De flesta har offrat allt med hoppet om att komma till en plats där de kan finna ro – för alltid eller till dess att kriget är över. I Jämtland Härjedalen har vi gott om plats och länets starka koppling till natur och friluftsliv borde kunna vara en plattform för återhämtning. Här andas vi frisk luft och dricker rent fjällvatten, något som garanterat gör själen gott.” Så skriver initiativet Hej främling! vilka är del av helgen.

Jag tittar på flaggorna och påminns om bybornas snabba väg till handling, den vill jag lära mig av. Varmt, oängsligt och med stadig riktning mot ökad kontakt. Min största respekt, kärlek och pepp inför kommande helg kära vänner där hemma – ni gör välden vackrare och fyller den med hopp! ❤ Nälden, må ni överösas av gillatummar i er riktning och få en storslagen helg!

11930932_10153048958451301_8849136971427046267_o

Share

Vad fan gör vi?

11054810_10153047285756301_4158412959737503124_n

Vi vet så mycket. Somligt vet vi precis. Som till exempel att vi behöver hjälpas åt för att rädda vår arts framtid på planeten. Och att luftburen trafik belastar miljön hiskeligt mycket mer än om vi håller oss på räls. Sträckan jag rullar på just nu kan jag resa femtio tusen gånger och ändå ha marginal kvar i jämförelse med en enda tur med flyg.

Jag har länge varit lojal. Mot tåg i allmänhet och SJ i synnerhet. Väldigt lojal. När kollegor valt flyget har jag tagit tåg. När vi möts på destinationen och någon suckat högljutt om tågets försening har jag bjudit en annan historia, visat bild på en vacker vy, berömt tåget som arbetsplats och sagt att det ändå oftare fungerar än som det råkade bli just idag. Tänkt att det ju är enda alternativet. För det är väl så det är?

Idag på spåret igen. På den numera enda avgången söndagar med direkttåg Östersund-Stockholm. På ett överfullt tåg vars biljettinnehavare till stor del omstyrdes till två landsvägsbussar strax innan avgång pga oförutsedd överbokning, så sitter jag ändå i en vagn, utan platsbiljett som inte gick att boka och utan info varför detta ej gick då SJs kundservice sedan nyligen inte svarar i telefonen när det är helg. Sittandes på golvet bland trötta småbarn och bagage i travar tänker jag att nästa gång tar jag nattåget som jag brukar, men läser ögonblicket därefter på webben att det just tagits beslut om att nattågen denna sträcka nu dras in. Förutom under fjällvärldens högsäsong då den stockholmska skidturismen får sträckan med Åre i andra änden att löna sig. Löna sig? Lönar sig hur och för vem? För SJ som bolag? För staten? För kapitalet? För våra barn, barnbarnsbarn och andra som framöver kommer göra anspråk att dela på planeten?

Vi vet så mycket vi med, säger tågvärden jag pratar med och som jobbat på spåret sedan hösten 1980. Hans jämnåriga kollega i tågbistron nickar med. Vi tillhör östersundsdistriktet, berättar hon, våra ansvariga slåss med näbbar och klor. Men besluten tas i Stockholm, med stockholmarens blick och med stockholmarens plånbok. Då är det lätt att köra av spåret när den påstådda lönsamheten styr. Alla skyller på varann, ni resenärer skyller på oss och det är förståeligt. Ni vill ha en fungerande resa, inte pengarna tillbaka. Lika begripligt är det.

Jag frågar dem om stalltips, vad kan jag göra? En simpel resenär, en medborgare som förtvivlar, en rälskramare på hoppets yttersta rand. Det bor i politiken säger min luttrade tågvärd, där och bara där kan detta få ett slut. Jag har sett systemet plockas i bitar, såg hur det gjorde att allt föll isär. Och där står vi nu. I trettiofem år har jag följt den färden som de sista tio gått fortare än nånsin förut.

Kunde jag komponera en visa skulle jag skriva en sorgesång tänker jag, eller större. En praktfull symfoni om tågets sista resa till vilken vi alla skulle få möjlighet att gråta ut. Kanske skulle vi mötas därefter, hitta nytt hopp i vår allra sista suck. Och om inte, förenas i ett stadigt steg riktning rakt upp i luften, köra gemensamt fort åt helvete men det till musik.

Ärligt talat, vad fan gör vi?

 

 
Share

Tusen anledningar till att jag gick i Prideparaden igår

pride

Söndag post parad. Trötthet och tacksamhet i eftertanke.
Dikten heter ”Tusen anledningar till att jag gick i Prideparaden igår” eller ”This movement aint a movement but movements” eller ”The closer I get the clearer I see” eller ”Saving lives like mine”.
Den skulle faktiskt också bara kunna heta Tack.

RFSL
Ungdom
Regnbågen
i Kalmar
och Sundsvall

RFSU UNF FPES
DHR SLM
och IRIS

BB Stockholm
HIV Sverige

Black Coffee
Skansen

EGALIA
EGALIA EGALIA EGALIA

Marching for those who can´t
Cos I can

Söderhamn Pride
å Skövde å Åre å Åland

Kriminalvården
Vårdförbundet
Karolinska
och SÖS

Kiruna IF
Idrottsförbundet
Friskis & Svettis
och Berserkers och Stolta skateboardåkare

HBT-sossar, vänsterpartister, miljöpartister, FI:are och blå.

Stolta föräldrar
Regnbågsfamiljer
Gaypappor
Regnbågsscouter
Gaykörsångare
HBTQ-studenter

Kvinna till kvinna
Elektras ungdomar
Iran democracy
Civil Right Defenders
och Hyresrättsföreningen

Och Filminstitutet

Vikingabjörnar och andra björnar
och Naturskyddsföreningen

Amnesty och fritidsgårdarna i Sigtuna

Regnbågskurder
med vänner

Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund
Svenska freds
BRIS
Blivande journalister
och relationsanarkister

Juridiska föreningen
och Föreningen mot ätstörningar

Ungdom mot rasism
och Räddningstjänsten

De många fötterna
De hemliga stigarna
Det överraskande mötet

Blickarna (de varma)
Blickarna (de kalla)
Spåren i mig
Spåren i dig

Tårarna
Skratten
De knutna nävarna
Den delade värmen
Den trösterika stillheten
Det jublande vrålet

Tiden bredvid

Den återkommande rädslan
Igen
och igen

Modet jag mötte
i dig
hos de som gick före
och ska komma sen

Kropparna
Tankarna
Orden
Kraven
Svaren
Frågorna

Vreden
Försoningen
Vreden
Försoningen

Jordens omkrets
Universums massa
Alltings början
Livets slut

Share

Tack Mi

I hjärtat av min hemby bor du. Eller bodde. Nej bor. Så länge Vaplan och världen finns kommer du vara del av dess mitt. Den del av kroppen som får nästa hjärtslag att ske, den omärkbara impulsen att dra syret ned i lungorna ännu en gång, delen som först av oss alla planerar fotens rörelse inför nästa steg. Och när vi andra får tanken att förflytta oss, så är du redan där.

Helt nyss sågs vi. I ditt kök fullt av stenar, mineraler som du berättade om en efter en. Och aloeväxter. Orkidéer. Och tidningar. Protokoll. Och värme. Och tid. Alltid i farten, alltid med tid att stanna upp i mötet som för att ske på riktigt kräver sitt nu. Det är en konst det där. Svår att bemästra. Jag tränar fortfarande och skulle inte rört mig ur fläcken utan stjärnor att fästa blicken mot. Som du.

Mi aloeIdag vilar jag ögonen på fönsterbrädan. Den lilla plantan jag fick av dig i januari är större nu. Den sträcker sig mot solen.
Livet fortsätter. Du är med.
Share

Nära nu

packningAtt i flera veckor leva bland pågående packning som inte är ens egen. Se hur den ordnas i nya högar, sorteringar, system. Märkpennor, på tejp, på påsar. Ett år. Hur packar man för en så lång resa? Och hur förbereder sig den som stannar kvar?

Share

På nyårströskeln

Summerar ett omtumlande innehållsrikt 2014. Många möten, relationer, mycket politik, konst i allmänhet och teater i synnerhet. Om 2015 vet jag inget, men anar en del och hoppas desto mera. Det lär bli annorlunda. Det lär också bli mera ensamt och med fler resor, utanpå och inuti. Det senare är också en förhoppning. Lägger till den listan en kortare sträcka mellan att tänka och att göra. Det krävs mod för det. Det önskar jag mig.
Och tillräckligt återkommande stunder under en himmel som den här.

Share

Tyst nedräkning

Kanske finns bara en sak som är svårare än avsked: att räkna ned till ett. Den långsamma bortdragningen av plåstret. Viss om att rycket ändå snart ska ske. Antagligen är det därför vi låtit bli att räkna, eller åtminstone prata om att vi gör det. Både S och jag.
För nu. Eld i kaminen, sommarens honung i tekoppen, knarrande snö under fötterna där vi går. Ännu en stund kan vi blunda.

Share

Då som nu

”Den som inte intresserar sig för politik, riskerar att bli styrd av idioter.”
Lika sant som nu. Det finns många solidariska, framåtblickande och ansvarstagande politiker som vill ha vårt förtroende. Jag önskar att just dom får det.

Share

Nedräkningen: Receptet (1 dag kvar)

1 dag kvar till valet och jag vill dela med mig av ett recept mot politisk depression, mot känslan av litenhet i ett större system, mot kontaktlöshet i relation till de partier som ber om ditt förtroende idag. Jag tänker att jag delar det redan nu, då jag av erfarenhet vet att behovet kan komma mycket snabbt. Känner du inte alls att du tillhör riskgruppen kan du sluta att läsa här, annars fortsätt, jag har prövat det själv och lovar att det fungerar. Effekten är kraftfull och snabb. Jag minns valkvällen för fyra år sen när resultatet stod klart om fortsatt borgerligt styre. Känslan var tung och det att rösta en gång vart fjärde år och däremellan bara tycka kändes futtigt maktlöst. Den möjligheten var inte längre nog. Jag ville komma närmare, förstå bättre, ha möjlighet att påverka mer och helst med omedelbar start.
Att det är partiernas medlemmarna som fattar beslut om politiken och väljarna som sedan fördelar makten mellan dem var ett faktum jag tidigare bara tänkt på flyktigt. När jag nu stannade upp i konsekvenserna litet längre stod det tydligt: jag var inte bara redo, jag behövde ett medlemskap. Men i vilket, och hur skulle det gå det till? Jag gjorde en lista över de partier jag gärna sett hade fått fler röster i det val som just var förbi. Det blev tre. Samma kväll blev jag medlem i dem allihop. Det var en intressant resa att parallellt bli mottagen som ny medlem i tre olika partier samtidigt. Var jag någon som skulle läras upp eller hade jag något att själv lära ut? Var jag en tilltänkt kugge i ett redan färdigbyggt maskineri eller var jag en möjlig arkitekt i ett framtida bygge? Jag läste, tänkte, bollade med mina övertygelser och jämförde dem mot varann. Ett år senare valde jag att stanna kvar i ett.
Jag gick på mitt första möte som var ett årsmöte. Det var kväll och en av de andra medlemmarna hade lånat matsalen på en skola i ett kvarter nära där jag bor. Jag fick en smörgås, möteshandlingar och vänliga hej. Jag noterade min oro över att veta för lite, säga nåt som andra i rummet skulle avfärda som korkat, som en löjlig självklarhet eller att jag helt enkelt skulle tycka fel. Inget av det hände. Mötet började och befintlig styrelse reste sig upp och sa hej. De var mestadels yngre än jag och tjejer, mina fördomar om maktfördelningen i det ålders- och könsblandade rummet kom snabbt på skam. Styrelsen välkomnade till mötet och berättade nogsamt hur det skulle gå till och presenterade senare den föreslagna planen inför kommande år. Alla påmindes om möjligheten att föreslå nya idéer och bidra till de aktiviteter som redan fanns som plan. Tonen var varm, nyfiken och tillåtande. När mötet var slut kände jag mig viktig och glad. 1 dag kvar och receptet kan sammanfattas mycket kortare:
Tag en dos fortsatt vilja att påverka och blanda med den energi du är beredd att ge. Välj ett parti utifrån valfri metod. Kör! Existerar inte det parti du kan tänka dig bli medlem i, starta ett nytt. Ångrar du dig längs vägen, byt. Det är enkelt och bygger både utveckling och hopp. Hur du sedan väljer att rösta när du väl står i båset är helt din egen sak. Så varsågod! Från mig till dig. Känner du fler som kan ha användning av receptet som ju på inga vis är mitt, sprid det gärna vidare.

Share

Nedräkningen: Förpliktelsen (2 dagar kvar)

2 dagar kvar till valet och politikers eventuella spelmissbruk, skulder hos kronofogden eller alkoholism säger mig ingenting om deras idéer, politiska hederlighet eller syn på moraliska förpliktelser oss människor emellan. Jag längtar att höra mer om det senare men inser att närheten till söndagen inte triggar de bästa förutsättningarna för det. Samtidigt fortsätter mötena i de mindre formaten, vid middagsbord, på fb och i Vitabergsparken där Schyman i kväll håller homeparty i megaformat för ytterligare några tusen till. 2 dagar kvar och den blå planet vi delar ska susa fram ytterligare tre och en halv miljon kilometer längs sin omloppsbana innan vallokalerna slår upp. Vi hinner några samtal till.

Share

Nedräkningen: Främlingen (4 dagar kvar)

4 dagar kvar till valet och det återkommande varningsutropet som ekar på Stockholms central beskriver antitesen till det samhälle jag vill leva i. Jag påminner mig om att varje människa jag idag känner mig nära en gång i tiden var en främling och bestämmer mig för att hädanefter alltid låta en för mig okänd person hjälpa mig och mitt bagage på och av tåget. 4 dagar kvar och jag tänker att mycket jag har att ta ställning till handlar om exakt just det.

Share

Samtalet där vägen tar slut

Här är min pappa. Under senaste veckorna har han rest hundra mil i den lika stora som glest befolkade kommun jag fortfarande kallar mitt hem. Mil efter mil genom skogarna till en by med fyra postlådor och ett möte om det han tror på mest. ”Det var bara en person hemma idag på den plats där vägen tog slut, men vi pratade länge och samtalet var bra, tur att jag åkte hela vägen.” När rösterna i staden dånar från dyra kanaler, busskurer, köpta väggar, med kostsamt ljud och bild. När reklambyråer dikterar kampanjernas geografi och jag tvivlar på om det är längtan efter en bättre värld eller ökad makt som står på spel. Då tänker jag på platserna vid vägs ände och på dem som ser till att möten händer också där, nu och annars. En trösterik medicin. Heja pappa!

Share

Nedräkningen: Slutsatsen (6 dagar kvar)

6 dagar till valet och jag tror att vi är många som på söndag sätter antirasismen, feminismen och klimatfrågorna högst, men som trots det kommer göra olika val. Den som säger att valet för den övertygade bör står givet får mig snabbt att ta ett steg tillbaka.
6 dagar kvar och jag vill ha huvudet med mig hela vägen, körer av röster stiger, skönt det är nära nu.

Share

Nedräkningen: Vidsträcktheten (7 dagar kvar)

7 dagar kvar till valet och jag står på Åreskutans topp. Med vidsträckta vyer åt alla håll funderar jag på innebörden av att det är vi själva som gett oss makten att bestämma. Inte skogarna, inte sjöarna, inte bergen runtomkring. Inte de sju hönsen på pinnen i pappas ombyggda redskapsbod. Om jag lånade min röst till dem, hur skulle valet nästa söndag komma att se ut?
7 dagar kvar och på natten väcks jag av min kille som just sett norrskenet breda ut sig, vi öppnar fönstret och står stilla inför ljuset utanför. Väldigt böljande i grönt mot svart och jag tycker att det viskar.

Share